Just a bet

Del 1

Hejhej, hoppas ni kmr tycka om boken, testar något nytt:)
På bilden ovan är 16 åriga Mela. En gång skadar ju aldrig, eller hur?
Srry kort kapitel men vafan
~
"Du vet att du kommer ångra det här va?" Viskade han dovt i mitt öra och kollade djupt in i mina ögon.
"Ja, men bara en gång skadar aldrig"

Bara en gång, bara för ikväll. Det var vad jag trodde det skulle bli. Men det jag inte visste att det skulle bli så mycket mer.

Jag var den i klassen som klassades för en av dom "osynliga". Sån som ingen lägger märke till. Det var iallafall så, till en början och jag trivdes med det. Jag är inte uppmärksamhetskåt som typ Livia och Louise. Klassens populäraste tjejer, ni vet dom som alla drömmer om att en gång bli. Men enligt mig är dom två bitchar som jag hatar med hela mitt hjärta hihhh.

Och nu sitter jag på mitt rum och tänker vad fan jag har gett mig in på. Men iallafall så hade jag tänkt berätta en liten historia av mitt liv till er. Sätt er bekvämt i soffan med en skål popcorn och njut xD

Jag vaknar av att jag hör med en duns hur ytterdörren smäller igen. Fuck jag har försovit mig i en timme. Och dessutom är pappa hemma nu, ännu värre än en timma frånvaro. Min pappa är alkoholist, han blev det efter att mamma gick bort. Ett ämne jag hatar att prata om, tekniskt sätt lever jag själv, jag lagar mat själv (inte för att jag nästan aldrig äter men endå), jag handlar själv. Eller aa jag gör allt själv. Vi var en helt vanlig familj. Alla älskade varandra, vi åt alltid frukost och middag tillsammans. Mamma pussade alltid mig på pannan och önskade mig lycka till innan jag gick till skolan. Mamma och pappa brukade berätta hur stolta dom var över mig, hur mycket dom älskade mig.

Nu, ja nu älskar ingen mig. Eller jag har mina två bästisar Nathalie och Sofie. Men knappast så att jag litar på dom. Det brukar vara vi tre fast dom två är mycket närmare varandra än vad dom är med mig. Lonley hahahhh.
Men okej jag kan inte bli hur sen som helst. Mitt rufsiga hår hamnar upp i en messy byn och en snabbsminkning får det det bli innan jag måste hoppa ut genom fönstret så pappa inte ska märka mig. Inte för att han inte skulle bry sig om jag får sen ankomst men jag orkar inte diskutera med en full gubbe. Det slutar alltid med bråk.

Utanför vårat stora vita hus har vi ett äppelträd som har grenar som precis sträcker sig fram till mitt fönster. Dom flesta tycker jag är galen som vågar chansa på att grenen håller. Men dels är jag van och sen så äter jag inte så mycket längre, inte sedan mamma dog. Fast som jag sa innan min pappa bryr sig knappt om mitt liv. Det enda han bryr sig om är sin jävla alkohol.

Å btw. Hur vi fortfarande kan ha ett stort hus efter nästan ett år utan att pappa jobbar? Mamma jobbade jävligt bra så vi har en massor av pengar från henne, dock vill jag inte veta hur det kommer bli när dom tar slut.

Jag öppnar entré dörren till skolan några blickar får jag men dom flesta återgår till sin diskussion med sina kompisar igen. Jag får känslan av av någon eller några fortfarande kollar på mig men inget jag orkar bry mig om.
Som tur är så får min klass precis rast så jag slipper komma in mitt i en lektion, eller att gå in mitt i lektioner har blivit en vana men så trött som jag är orkar jag inte med en utskällning av våran lärare för sen ankomst. Eftersom vi har rast letar reda på Nathalie och Sofie dock ser jag bara Nathalie sitta ensam vid en bänk.

"Är inte Sofie här idag?" Frågar jag samtidigt som jag slår mig ner mittemot henne. Fortfarande med känslan av att någon stirrar på mig.
"Nej, hon blev sjuk igår. Men vart har du varit? Eller låt mig gissa. Du försov dig"
"Yepp"
Och jag hör hur hon suckar.
"Du måste sluta försova dig nu, tänk på betygen"
På senaste tiden har jag försovit mig nästan varje dag. Det beror på att jag aldrig får sömn. Jag vaknar alltid av att pappa kommer hem full och tar sönder hela huset i 1000 år så att jag inte kan sova. Som jag sedan dagen efter får städa. Både Nathalie och Sofie vet om att min mamma har gått bort och vet om att jag inte gillar att prata om det. Men ingen av dom vet något om min pappa. Dom tror han är som innan, den där dröm pappan som alla vill ha. Men nej, han är helt klart tvärtom.

Fast att dom inte vet något beror på att jag aldrig har vågat ta hem någon sedan olyckan. Eftersom pappa började dricka efter den. Kvällen då allt skedde spelas upp i mitt huvud men jag väcks av tankarna när Nathalie knäpper med fingrarna framför mig.
"Hur mår du?"
Först då märker jag att några tårar faller längst mina kinder.
"Bara bra, ehm jag måste bara, kommer snart"

Skyndade jag mig med att säga innan jag sprang iväg till toaletterna. Ett bås var ledigt och öppnade dörren men såklart stod Livia och Aiden där och hånglade upp varandra. Aiden går i trean, även känd för skolans fuckboy. När jag öppnade dörren drog bådas blickar till mig.
Något i ursäkta fick jag fram innan jag sprang iväg helröd i ansiktet.

När jag precis skulle gå till Nathalie så satt även hon och hånglade med Luke. Alltså vaaa? Är det typ internationella hångeldagen? Nej men typ så. Eller så är jag bara allmänt ensam.
Luke och Nathalie är tillsammans, han är även klassad som Aidens bästavän. Nathalie är dock blind för honom och tror att dom är couple goals men egentligen ligger han med en ny varje dag. Jag och Sofie har försökt att säga det men hon vill inte höra oss. Dagen hon kommer märka det är inget jag längtar efter.