En Passions Glöd

Kapitel 1

Lukten var det första jag noterade. En blandning av rök, damm, fett och lera. Jag var äcklad sekunden jag satte min fot på Göteborgs gator, och längtade genast hem. Längtade till dem oändliga ängarna, som flödade runt samhället och höll ihop oss i den lilla trakten. Längtade till lukten av maskrosor som plöjde hela vägen på uppfarten till det handgjorda trähuset som knakade vart annan minut som passerade. Jag längtade till känslan av frihet som flödade genom mina ådror av den friska, ljuvliga doften i luften som skingrade mina tankar till något bra och vackert.

Åsynen av en bondkatt eller en liten höna skulle få mig att le av glädje, och ge dom all den kärlek och tillgivenhet jag skulle kunna återskapa. Livet där hemma var något helt annat. Det var jag. Arbetskläder med gula reflexer och med svart smuts under naglarna och över nagelbanden, att bo i ett samhälle där alla hade växt upp tillsammans och du hade familj överallt runt om dig, en viss glädje som härjade runt folket och skapade en bubbla av bar vänlighet och förälskelse. Ett samhälle där vi stod upp för varandra och kunde ge det stöd samt tillgivenhet som behövdes, och gavs från familj till familj. Det skärde genast till i hjärtat, en hemlängtan la sig över mitt mående med en bedräglig och krävande sammansvets, som fick mig att må illa.

"Elisa!" Verkligheten hann ikapp snabbare än vad jag kunde förutse, och gjorde mitt humör ännu värre än var det var innan. Med en irriterad blick vände jag mig till min moster Stella som stod lutad mot räcket i spårvagnen. Stellas graciösa, blonda hår sträckte sig ner till hennes axlar, och bildade en väll klippt, kort frisyr och en sofistikerad look tillsammans med en snäv knäkjol, nätstrumpor och hennes traditionella gråa blus som döljde bysten med ett sorgset faktum. Ugh, jag hatade moster präktig.
"Ja, Stella?"
"Vi går av om exakt 3 minuter. Var fokuserad, vi får inte missa stoppet!"
"Självfallet" Klippte jag snabbt av och studerade min moster med ett flin. Stella var den typen som inte bildade några vänskaper mer än nödvändigt, och inte alltför många. Hon älskar ordning, siffror och endast intelegenta människor, vilket ej inkluderar in mig. Med detta att gå på så hade vi inte en större relation, Stella bodde i en tvåa Göteborg, och studerar kemi vilket jag hade förstår det som har att göra med något som bakterier och andra arter till sjukdomar, på ett universitet som hon tillbringar oroväckande mycket tid på för att vara friskt, typ varje dag, hela tiden.
Stella och min mamma var två systrar med 5 år emellan då Stella var 31 och mamma som skulle bli 26. Man kunde inte ta miste på deras utseende med nästan tvillingliknande kroppar och nötbruna ögon, men till personlighet var dom som natt och dag. Mamma växte upp till att vara en vacker blondin men som älskade landet, och drömde om en man och flertal barn med djur som sällskap, då Stella istället siktade in sig på utbildning och att vara självsäker och snärt, för att klara sig på ett jobb där hon skulle tjäna tillräckligt mycket för att aldrig oro sig över ekonomi. Personligen avskydde jag inte henne, hon hade en annan livstil som jag själv aldrig skulle förstå mig på men beundra på något vis, men efter att hon skapade elände och helvete hemma på landet och framkallade att jag blev fast i Göteborg kan jag inte mer än att starkt ogilla henne. Hon tog mitt hem ifrån mig. Hon stal mitt liv.
"Elisa!"
"Ja?" VA FAN VILL DU?
"Vi går av hel"
"Hel? Vad snackar du om?"
"Vi går av prick sju"
"Aja, okej"
Snabbt vände Stella blicken ner mot sitt armbandsur och såg på den med en rynka mellan ögonbrynen, och med koncentrerande ögon. Man kunde praktiskt taget se alla kommande händelser och möten hon rabblade upp i hjärnan, och gud vet vad. Jag suckade högt, såg mot klockan hur minutvisaren vände sig på tolvan, och sekunden jag skulle berätta för Stella om vår avgång fräste hon irriterat, "Elisa!", och gick ut ur spårvagnen och mötte den piskande vinden som slog häftigt emot hennes ansikte och fick henne att otåligt sträcka fram handen framför ansiktet för att skydda lagrerna av smink som vilken minut som helst kunde börja rinna. Jag döljde mitt flin hela vägen hem.