"Kom du in?!"
Min kusins ivriga röst hördes i andra änden av telefonen. Konfan, konfirmations lägret som alla i byn ville komma in på. I sommar vid foten av Kebenikaise.
Jag sprättade långsamt upp kuvertet med min pekfinger nagel.
"Grattis Alice, du har blivit antagen...."
"Hallå kom du in?"
Min kusins röst lät inte alls lika uppspelt längre.
"Ja, ja jag kom in"
Sa jag och en klump växte lite i halsen.
Lovisa stod bredvid mig, sommar lovs fixad. Hennes långa blonda hår sträckte sig ner till midjan även om hon lockat det. Jag hade precis berättat om konfirmations lägret.
"Hur känns det då gumman?"
Lovisa kollade mig rätt in i ögonen, den blicken gjorde mig alltid obekväm.
Hon syftade såklart på Marcus. Min kille, eller ex. Han dumpade mig efter 1år, 3 månader och 38 dagar.
Han skrev det blev för mycket när han flyttade ut från byn och skulle börja på gymnasiet i Kiruna.
"Jag klarar mig"
Även fast jag kanske inte skulle det.
Den tajta klänningen satt obekvämt mot min kropp och allt jag ville var att slita av den, vilket jag gjorde också.
"Wow Alice! Det är ju super kul att åka på konfa läger"
Mamma ställde ut tallrikar på bordet.
"När åker du då?"
Frågade pappa när han kom in i köket.
"Om en vecka"
Svarade jag och slog mig ned vid bordet.
-
Vill verkligen satsa på denna boken och inte avpublicera den efter ett tag. Om jag inte blir nöjd med något kommer jag bara ändra det. Så boken kan ändras lite med tiden!
