jag ser dig stå mitt emot mig, staplande blomblad i din utsträckta hand. blad efter blad låter du läggas men du tittar på mig.
jag gör detsamma, men allt jag ser är ditt leende.
vi bygger ett berg av blommor, vetandes att en dag kommer det att rasa igen.
en dag kommer blombladen vi har så fint falla ned till marken. och vi kommer se på varandra, innan vi återigen plockar upp våra blommor och börjar om.
för nog är det intressant att skapa landskap i våra huvuden och högar i våra händer, men det är ändå dig jag vill spendera tid med.
; men när det sista blombladet har dalat ner till asfalten, och vi står tittandes på varandra som så många gånger förut. när en av oss går iväg, lämnar blommorna på marken och den andre utan sitt slott av växter och färger. det är då vi skall säga att vi inte längre känner kärlek.
- en lögn eller två blir sagd, men långt ifrån varandra står vi ändå - ;
ВЫ ЧИТАЕТЕ
i väntan på gryningen
Поэзия" med händerna sammankopplade och ögonen slutna väntar vi på soluppgången. " // en poesi bok skriven av en amatör. // [ alla texter ägs av mig och får inte kopieras eller användas utanför denna bok utan min tillåtelse. ] påbörjad: andra september, 2...
