Jag gick in i mitt och Daniels hus.
''Men tjena syrran, vad gör du hemma?'' Frågade han där han satt i vardagsrummet.
''Tja, jag fick sparken av Ms Smith och så fick jag ett nytt hem att städa i, men killen som bor där hade redan städat åt mig och istället köpt några par skor till mig.'' Sa jag och la ner skokartongerna på golvet.
''Ah, vad är hans namn då?'' Frågade Danne och flinade.
''Justin, men mer får jag inte säga.'' Sa jag och knöt upp mina skor.
''Precis som Justin Bäver! Men jag är säker på att han är bättre en den där douchbagen till pojkvän du har just nu.'' Sa han.
''Okej, kalla honom aldrig det igen, då flyttar jag hem till Carro, och då är jag seriös!'' Hotade jag och Danne höll upp händerna i en gest som om att han skulle sluta.
Jag fick en idé.
''Vad gör du just nu?'' Frågade jag.
''Tja, inget särskilt, har inte planerat något heller.'' Svarade han.
''Okej, vi ska se 2 filmer, poppa popcorn och hämta dricka osv så ska jag byta om och hämta filmerna!'' Sa jag och sprang upp till mitt rum. Jag tog av mig den osköna städardräckten och tog på mig en byxdress och satte upp håret i en bulle mitt på huvudet innan jag tog med mig Never Say Never och Believe ner igen.
''Okej, allt färdigt!'' Sa han när jag kom ner.
''Okej sätt dig.'' Befallde jag och gick fram till vårt Xbox. Han gjorde som jag sa och jag satte först i NSN.
''Du skojar.'' Suckade han.
''Nej, jag ska visa att han också är människa och inte en robot.'' Sa jag och startade filmen.
En tid in i filmen så började Danne skratta åt Dinosaurie-kiss-drickan som Justin var tvungen att dricka. Jag instämde i skrattet. Tänk att jag jobbade hos honom nu. Min idol. Min, bokstavligt talat, livräddare.
Tillslut hade vi kollat på båda filmerna. Jag tittade på Danne och han mötte min blick.
''Wow, jag hade ingen aning om något, och att han var så snäll!'' Sa han.
''Det är Justin det!'' Sa jag.
''Vet du, jag tror att jag slutar hatar honom från och med nu. Men låt mig upplysa att jag inte är ett fan, jag respekterar honom!'' Sa han.
Jag log stort och kramade om honom.
''Tack Danne!'' Utbrast jag och Danne skrattade till.
''Jadå.'' Sa han och jag släppte kramen.
Nästa dag satt jag i bilen på väg hem till Justin, jag ville berätta vad Danne sagt och hur han har påverkat mig.
Jag plingade på och han öppnade med ett leende.
''Tjena girl!'' Sa han och släppte in mig.
Jag log och tog av mig mina lila Supras.
''Är de i rätt storlek?'' Frågade han och nickade mot skorna.
''De är perfekta!'' Svarade jag och log.
''Så bra.'' Svarade han.
''Ja.'' Sa jag och nickade.
''Kom, vi kan sätta oss och snacka en stund innan du börjar städa.'' Sa han och tog min hand, gick in till vardagsrummet, släppte min hand och damp ner på soffan. Jag satte mig bredvid honom.
''Vet du, min bror hatade dig, men igår så satte jag på Never Say Never och Believe, och han sa sedan att han har slutat hata dig och börjar istället respektera dig!'' Sa jag glatt.
''Wow, jag älskar att få sådan respons, speciellt från haters.'' Svarade han.
''Ja, och jag ville bara visa dig detta.'' Sa jag och drog upp ärmarna på dräckten.
''Vänta, skär du dig?!'' Utbrast han och tog handlederna i sina händer.
''Nej, jag gjorde, tills jag hittade dig. Du gav mig styrka. Jag hade precis fått reda på att mina föräldrar dött, att en nära vän till mig hade dött och att jag var mobbad i skolan, så jag hade det inte lätt. Jag höll på i ungefär ett år, tills jag hittade dig och din musik. Dina texter var, jag vet inte, det kändes som om du var där hos mig hela tiden, så jag slutade.'' sa jag och var nära till gråt.
Justin tittade bara chockat på mig, jag hann även se en tår som rullade ner men som han snabbt torkade bort. När jag såg honom gråta började jag gråta, så han kramade om mig och vaggade mig.
*JUSTINS PERSPEKTIV*
Det var sådana här berättelser jag blev helt rörd av. Att jag hade läst och hört människor berätta om hur bara min musik kunde rädda ett helt liv. Det är knappt att jag tror det. Jag tröstade henne tills hon slutade.
''Justin, jag ville bara säga att även om jag kom sent så kommer jag från och med nu aldrig lämna dig, vad som än händer. Det kn nog inte bli värre än att du blir arresterad vilket du redan blivit, och jag var med hela vägen, jag har fått ta skit bara för att du är din idol, det är en av andledningarna till att jag blir mobbad, för att du är min idol, men jag bryr mig inte, de kan mobba mig hur mycket som helst, inget kan stoppa mig från att älska dig.'' Sa hon sedan.
''Aww'' Utbrast jag och kramade om henne igen.
''Justin?'' Sa hon och böjde sig bakåt. Jag nickade.
''Bryr du dig om när dina fans kom?'' Frågade hon.
''Nej, eller alltså det beror på. Självklart är ju de som kom från början riktiga beliebers, men jag menar, jag har hört en tjej som har sagt att hon kom 2012, men hade inte en aning om hur jag såg ut, hon hade hört Boyfriend på radion och det var hennes favoritlåt. Det fanns bara lyrics-videor på den låten, så hon lyssnade på den, utan att ens veta hur jag såg ut, och det är ju det man är här för, för min musik och inte mitt utseende, så sålänge man är här för musiken och inte utseendet så skulle jag kalla det en riktig belieber, spelar ingen roll när man kom, en belieber är en belieber, punkt slut.'' Svarade jag. Allt det var sant enligt mig, men mina beliebers håller nog inte med mig lika mycket.
–
YAYY NYTT KAPITEL!!! Förlåt att det tog tusen år men har varit upptagen med massa slutprov för terminen osv så har liksom inte haft tid eller så har jag varit för trött för att skriva efter allt plugg, men här har ni ett!
GLÖM INTE ATT RÖSTA, KOMMENTERA OCH DELA
