Love you again ~ Benjamin Ingrosso

Kapitel ett

"My är du färdig snart?" Ropade jag från min bästa väns hall.
"Jag kommer strax, jag måste bara platta klart mitt hår först!" Fick jag från hennes sovrum som svar.
My bor nära gallerian tillskillnad från mig så nu väntade jag på henne för att gå dit. För två år sen tog vi båda studenten från Hersby Gymnasium som ligger på Lidingö. Sen dess har vi hängt ihop.
"My, kan vi inte gå till gallerian imorgon istället bara? Jag är för trött efter att jobbat över hela veckan!" Bad jag.
"Absolut inte! Vi ska till gallerian idag och så är det bara! Och vi ska till stället där dem säljer så god frozen yoghurt!" Sa My bryskt samtidigt som hon tog på sig sina sneakers. Jag suckade och öppnade dörren till trapphuset för att gå ner. My låste dörren och vi gick ner tre våningar tills att vi var på entréplan. Vi gick ut och möttes av den vackra Kungsträdgården som blommade för fullt just nu. Sommarluften omslöt mig samtidigt som en lätt sommarbris kom emot mig och smått lyfte upp mitt lockiga blonda hår.
Vi kom fram till gallerian och det var proppfullt, massor av tjejer i min egen ålder men samtidigt massor av andra människor. Jag såg även massor av reportrar här och var. Eftersom att jag själv jobbar som journalist blev jag intresserad men jag orkade inte riktigt bry mig. Idag var jag ledig och om det var något viktigt som hände så fanns det andra som kunde ta den storyn.
Jag och My gick åt andra hållet, mot frozen yoghurt ståndet. Hon hade ett förväntansfullt ansiktsuttryck, ett sådant där som små barn har när de ska få öppna alla sina julklappar på julafton. Vi plockade och fixade vår yoghurt och betalade efter det, sedan gick vi och satte oss för att äta. My babblade som vanligt på om allt och ingenting men jag lyssnade inte riktigt, jag var fullt upptagen med att äta min frozen yoghurt.
Hennes mun frös plötsligt och hennes ögon blev stora som fågelholkar.
"Naturell yoghurt med Nutella sås, jordgubbar och M&M's. Din beställning har inte ändrats på flera år" sa en röst som gav mig kalla kårar.
Jag vände mig om stirrade in dem där vänliga ögonen som fått mig att falla flera gånger.
"Jag trodde du var i LA" svarade jag Benjamin och drog tillbaka blicken till min yoghurt.
"Jag kom tillbaka igår kväll. Jag ville ha lite frozen yoghurt från mitt favorit ställe i stan. Tydligen hade det spridits att jag, mamma och Bianca skulle hit idag" sa han och nickade mot reportrarna som stod och fotade hans mamma och syster. My stirrade fortfarande, jag hade alltså en konversation med hennes idol.
"Sophia, men gud vad roligt att träffa dig här!" Utbrast Benjamins mamma, Pernilla, som kommit fram till oss med sin alldeles för glada ton.
"Hej Pernilla, trevligt att träffa dig med" sa jag och log vänligt mot henne.
"Bor ni kvar i ert hus på Lidingö?" Frågade hon.
"Ja, fast mina föräldrar är ute och reser jorden runt så jag bor själv fram till nästa sommar" svarade jag, fortfarande snällt.
"Åh men vad härligt, Benjamin flyttar tillbaka dit nu så ni kommer vara grannar!" Sa hon och slog ihop händerna och log om möjligt mer än hon redan gjorde.
"Du kan väll komma över imorgon Sophia och hjälpa mig måla om och renovera lite? Då kan du kanske uppdatera mig lite på vad som hänt dem senaste två åren när jag varit borta?" Frågade Benjamin mig med ett charmigt leende. Han är helt otrolig. Han står här framför mig och agerar som att inget någonsin hänt mellan oss. Som om vi var gamla goda vänner. Ugh, Benjamin Ingrosso gör mig galen. Men inte på ett på ett bra sätt!
My harklade sig. Jag kom på att jag inte presenterat henne.
"Eh, Benjamin, Pernilla, det här är min bästa vän My Algotsson. Tja, My du vet antingen redan vilka det här men om du glömt detta är Benjamin Ingrosso, hans mamma Pernilla Wahlgren och därborta framför kameran med massor av fans står hans storasyster Bianca" berättade jag och blev snabbt obekväm när jag märkte att flera reportrar vänt sig åt vårt håll och stod och fotade oss.
"Vet ni vad? Vi måste gå... Krama på Bianca från mig så ses vi kanske nån annan gång.." Sa jag snabbt och började resa på mig för att dra med mig My ut ifrån gallerian och sedan hemåt.
Pernilla kramade mig och sedan My, hon är en sådan där sockersöt person som älskar allt och alla, Benjamin skakade hand med My som var helt mållös och sen gick han emot mig för att krama om mig. Han är större, starkare och hans mamma var där så jag kramade honom tillbaka. Hans kramar brukade vara så varma och mysiga, den här var bara stel.
"Du kommer förbi mig imorgon väll och hjälper till?" Sa han innan jag hann gå.
"Det lovar hon att göra!" Sa My, som hittat orden igen, innan jag hann svara nått annat.
"Lovar du?" Frågade Benjamin med ett charmigt leende. Jag suckade för jag visste att jag inte skulle komma undan detta.
"Visst" svarade jag och gav honom en sur blick.
"Det var härligt att se dig, jag har verkligen saknat dig Sophia" sa han och log samtidigt som han kollade mig i ögonen.
"Mm" pressade jag fram, tyvärr kunde jag inte skrika att jag inte saknat honom det minsta eftersom att det var ett dussin reportrar där. Men ärligt talat. Nej, jag hade inte saknat Benjamin det minsta. Inte sedan jag kom över honom iallafall. Och det var mer än ett år sedan.