Love you again ~ Benjamin Ingrosso

Kapitel nio

För tre veckor sedan hade Benjamin Ingrosso kommit tillbaka in i mitt liv. Han rörde om allting, mitt jobb, mitt kärleksliv och mina vänskaps relationer.
Under dem tre senaste veckorna hade jag behövt följa Benjamin vart han än gått, när han målade om i sitt hus, varit på gymmet, varit i studion, gått till Starbucks, var och shoppade kläder med sin storasyster. Jag var tvungen att följa med honom eftersom att han hade gjort någon konstig överenskommelse med min chef Leila, som är väldigt bestämd och läskig, angående att jag skulle skriva en riktigt lång och detaljerad artikel om hur det är för honom bakom kameran. För att visa att livet som känd inte alltid är så glamoröst och att han faktiskt inte får allt serverat på ett silverfat.
Detta har då krävt mycket av min tid så min bästa vän My har helt slutat prata med mig för hon tycker att jag bara klagar på allting, jag är nämligen rätt trött på Benjamin, och sedan tycker My även att jag inte berättar saker för henne eller gör tid att umgås med henne. Jag förstår att hon kanske känner så men nu hänger mitt jobb på en lös tråd. Om inte den här dumma artikeln blir bra så kommer min chef avskeda mig.
Dessutom så hände någonting som jag inte alls har pratat med Benjamin om för två och en halv vecka sedan. Vi kysstes. Det var inga nya känslor inblandade utan bara gamla känslor som bubblade upp till ytan. Jag och Benjamin har ju vårt förflutna tillsammans och har haft lite ouppklarade saker, alla de kom fram och sen bara hände det. Vi kysstes.
Tyvärr ledde det då till att jag gjorde slut med min pojkvän för jag klarade inte av att ha detta på mitt samvete. Men mitt samvete försvann dock helt när jag nästa dag fick veta, genom att han råkade berätta, att han varit otrogen och legat med min kusin flera månader bakom min rygg.
Det enda positiva med att Benjamin är tillbaka det är att jag har saknat honom som vän. Självklart är han väldigt jobbig och dryg, men är en bra vän och han bryr sig om personer. Sen har jag också kommit nära med Bianca igen och det är riktigt härligt.

Just nu satt jag med min MacBook inne på Starbucks med en kopp kaffe. Jag skrev på artikeln om Benjamin. Varje dag hade jag dokumenterat vad som hänt och sedan var tredje dag förde jag in det väldigt detaljerat i artikeln och skrev väldigt noggrant. Idag var en av de dagarna.
Vi hade de senaste dagarna varit i studion väldigt mycket. Benjamin har börjat skissa på en ny låt nämligen, det är en jullåt men mer kan jag inte skriva. Han har dessvärre inte kommit speciellt långt. Men det är bara tionde september så han har några månader kvar till december.
Vi har även spenderat mycket tid hemma hos Benjamins mamma där han har lagat god italiensk mat nästan varje kväll. Benjamin har många talanger men utöver musiken är nog matlagning det han är bäst på.
Han har även haft lite små fighter med Bianca, men de brukar bli arga och sura på varandra ganska ofta. Det är så de funkar.
Även så håller han på tillsammans med sina äldre syskon och sin mamma att planera ett kommande event de ska hålla där det hålls en stor insamling där alla pengarna ska gå till cancersjuka barn. Jag tycker det är väldigt fint att de tänker göra detta.

Jag stängde ner min dator och drack det sista av mitt kaffe. Efter att ha packat ner min MacBook och gått ut från Starbucks såg jag en väldigt trevlig och glad person. Pernilla Wahlgren.
"Hej Pernilla" sa jag och log mot henne.
"Hej Sophia vad roligt att se dig. Hur mår du idag?" Hon log samtidigt som hon sa det.
"Jag mår ganska bra, men jag är lite stressad över den här artikeln som måste vara klar nästa vecka. Det känns som den kanske inte kommer bli så bra som den behöver bli..."
"Oroa dig inte! Den kommer bli superbra, för du är en superbra journalist!"
"Tack så mycket! Jag hoppas verkligen det."
"Just det Sophia, jag behöver be dig om en tjänst. Har du möjlighet att distrahera Benjamin på lördag under dagen?"
"Så att ni kan förbereda för hans överrasknings fest?"
"Precis!"
"Det kan jag göra, jag har ändå ingenting planerat inför lördag under dagen!"
"Perfekt. Du är en ängel och en räddare i nöden!"
Jag skrattade bara åt Pernilla, vi sa hejdå och jag gick mot stationen för att sedan åka hem. Samtidigt satte jag i mina hörlurar och började spela min lista med gammal musik.
"A smell of wine and cheap perfume. For a smile, they can share the night. It goes on and on and on and on." Nynnade jag samtidigt som jag gick genom SL spärren för att komma till perrongen.
Precis när refrängen skulle börja så bröts min musik och min ringsignal spelades istället. Jag tog upp mobilen ur fickan och såg till min förvåning att Mys namn lyste på skärmen. Eftersom att hon inte pratat med mig den senaste veckan hade jag inte den minsta aning om varför hon ringde men jag svarade.
"Hallå?"
"Hej" hon lät ganska sur.
"Vad är det?"
Tystnad.
"My?"
Fortfarande inget svar. Jag suckade.
"My allvarligt. Om du är sur, visst var det. Men du behöver inte ringa till mig bara för att visa att du är sur. Okej jag fattar det. Jag har inte gjort nått men sure du får vara sur ifall du vill det" nu började jag bli lite smått irriterad på henne.
"Har du planer på lördag under dagen?" Jag blev häpen. Jag hade förväntat mig att hon skulle lägga på och bli ännu surare men istället frågade hon om jag hade planer på lördag..?
"Ja.. Jag ska vara med-" hon avbröt mig.
"Du ska vara med Benjamin. Som vanligt. Jag hade tänkt att vi kunde träffas så kunde vi snacka och bli sams. Men nej, det klart. Vad trodde jag, det klart du ska vara med Benjamin!" Nu var hon arg, det hördes.
"Jag skulle verkligen vilja ses My, jag kan träffa honom senare på dagen. Kan du möta mig vid tolv i Kungsträdgården?" Jag kände paniken inom mig och hoppades verkligen att hon inte skulle bli surare på mig.
"Visst. Men om du går innan vi pratat klart för att var med Benjamin blir jag arg!" Jag nickade. Sen insåg jag att hon inte kunde se det.
"Okej!" Svarade jag då istället. Hon la på och jag suckade djupt.
Detta blir en bra lördag. Jag ska distraherade Benjamin samtidigt som jag ska prata med My som är sur för att jag spenderar för mycket tid med Benjamin. Hur i hela friden ska jag lyckas få detta att gå ihop?!