The "PERFECT" Boy

Del 62

- Felix Pov -

Vi går ner till låchen igen och killarna börjar byta om. Inte jag då förstås. Även om det bara är vi fyra här inne.
"Ska inte du byta om?" Säger Omar.
"Nej"
"Varför"
"Jag är inte så svettig" ljuger jag.
"Va, hur kan du inte vara det när vi dansat och allt?"
"Okej, jag kanske ljög" säger jag och suckar. Jag måste liksom berätta nu för det är inte sjysst att Oscar ska behöva ta hand om mina problem.
"Vad är det då"
"Jag måste berätta en sak" börjar jag. Sedan tar jag ett djupt andetag och fortsätter.
"Oscar ljög innan, det är inte han, det är jag" säger jag simpelt och suckar.
"Va?" Min blick åker ner i marken.
"Det är inte han som är annorlunda, det är jag, han är normal. Han sa bara så för att inte e mig skulden så han tog på sig det själv. Det är därför jag aldrig byter om med er" säger jag och suckar. De kollar schackat på mig.
"Och nu kommer ni väl förmodligen lämna mig också då ni tycker att jag är äcklig och hälften tjej" säger jag, tar mina grejer och springer ut innan någon hinner säga något mer. Jag kände att tårarna dessutom var på väg så min ända skans var att fly, men nu har jag sabbat det, allt. När vi äntligen fått ihopa det igen och äntligen fått det positiva och kommit varandra nära och fått allt till att funka och gjort det vi vill mest så sabbar jag det. Sabbade nyss allting. Ingen vill ha en tjej i bandet, det tycker dem nog bara är konstigt.

Iallafall byter jag om, men går inte tillbaka till dem igen. Istället går jag in i den låchen jag och Oscar var i förut. Jag läger mig i soffan med händerna för ansicktet och gråter. Jag ligger där länge, helt ensam och utan att någon kommer.

"Felix, var är du, vi måste åka nu" skriker Linn gång på gång utanför. Det har gått någon timme sedan jag sprang in här.
"Jag tror jag kanske vet var han är" säger Oscar. Jag her en massa fotsteg hitåt, och inn kommer alla fyra killarna. De låser dörren om sig.
"Felix, vi måste åka nu" gnäller Ogge. Ni tycker kanske att han är som en polis över mig, men så har det alltid varigt. Han har alltid passat tiderna till mig och Omar då vi är sämst på att hålla koll på vart vi ska vara och vid vilken tid.
"Oj, sorry jag glömde" säger han sedan då Omar buffar honom i sidan.
"Felix, jag lovar vi kommer aldrig lämna dig för att du är annorlunda, det är starkt att säga det till oss och vi kommer inte säga det till någon, jag lovar på hedersord" säger Ogge och sätter sig bredvid mig.
"Förlåt, jag har bara en fråga. Vad har du där nere liksom" jag börjar fnissa lite åt det. Ibland är Omar bara så dålig på att uttrycka sig rätt. Tårarna har slutat rinna eftersom jag redan gråtit så mycket att de tagit slut. Jag torkar bara ansiktet lite diskret innan jag reser mig upp.
"Jag har båda, bara att de är mindre" svarar jag och skäms.
"Coolt" säger Omar och ser faktist fascinerad ut på riktigt.
"Sorry, men vi måste nog åka nu hörni" säger Ogge ursäktande och vi reser på oss.

Utanför står en stressad Linn.
"Vi måste ut i bilen nu hörni" säger hon och går stressad ut med oss efter sig. Vi hoppar in i bilen och sätter oss på samma platser som imorse.
"Jag har något attberätta för er grabbar" säger Linn.
"Vadå?"
"Jo, jag har haft ett möte igår med skivbolaget tillsammans med rektorn och det är så att jag ska få bli eran maneger på heltid, och rektorn är med ibland för att se så att allt går rätt till" säger Linn.
"Omg, om vi inte skulle suttit i en bil just nu skulle jag sprungit fram och kramat om dig Linn så att du vet!" säger Omar glatt.
"Jag också" svarar jag. Hon är den bästa managern man kan ha.