The "PERFECT" Boy

Del 6

- Oscar Pov -

Jag märker att han står under ett träd blixtstilla som om han frusit till is. Han står där ute länge. Det är rätt kallt, men han bara står där och grubblar medans blicken är fäst mot vårdcentralen. Det är Felix Sandman, han jag känner bäst hittills. Jag har bara känt honnom i några dagar, men känner honom tillräckligt bra för att veta att han inte är av den typen som brukar grubbla på saker. Han är ju en av de populära och smarta killarna. Felix Sandman uppfattar jag som den snälla och populära killen med sandblont hår. Han är nog en sådan typisk "perfekt" kille. Han kommer nog alltid bli kallad för Felix Sandman och inte bara Felix. Jag brukar inte dras till killar, men om jag skulle gjort det är Felix ganska snygg, man fattar liksom varför tjejerna gillar honom. Men jag personligen gillar tjejer bäst. Om någon hälsar på honom i korridoren säger han alltid hej tillbaka.

Jag ser hur han rör sig några meter bort. Jag hälsar inte på honnom eftersom jag egentligen blir väldigt nervös av att prata med den "populära" killen. Visst han verkar ju ha hittat något intressant med migoch vill lära känna mig, men det känns så overkligt för mig. När vi flyttade från Göteborg och upptill Stockholm hade jag inte förväntat mig detta. Jag trodde jag skulle vara den osynliga precis som i den förra skolan och därför är jag inte så van och bekväm vid att fåren massa uppmärksamhet.

Jag bestämmer mig för att bara säga
"Hej"
"Oj, hallå Oscar"
"Vad gör du här?" Frågar jag och han kollar mot vårdcentralen. Då blir det uppenbart för oss båda. Ingen står och är nervös utanför om man inte har bokat en tid. Akutbesök är det alltså. För en kille i våran ålder betyder det antingen könssjukdomar eller stukningar eller liknande. Han ser väldigt obekväm ut. Jag kollar lite diskret mot hans skev. Hoppas för hans skull att allt är okej.
"Är allt okej med dig?" Frågar han mig.
"Jo, det är lungt. Jag orkade bara inte med allt nytt. Det är jobbigt när alla ska hälsa på den "nya" killen och verka trevliga mot en. Jag märker ju redan vilka som är mina ricktiga vänner och vilka som inte är det. Bara för att man är ny är man ju liksom inte helt dum och efterbliven" säger jag och skrattar lite.
"Vilka är dina ricktiga vänner då?" Frågar han.
"Antar att det framförallt är du eftersom du var den första som pratade och brydde sig om mig. Sedan är det väl Ogge och Omar också."
"Ska du dra vidare till en annan skolplatser nu eller?"
"Ehhh, nej jag tänkte hitta någonstans att äta. Dessutom är jag inte den som brukar skolka, jag fick faktist ledigt resten av dagen för att jag sa till Sara att det blev för många nya intryck så jag blev lite yr."
"Jaha, förlåt"
"Det gör inget, dessutom är det sant att jag har lite ont i huvudet" svarar jag.
"Aha, jag skolkar typ aldrig heller egentligen" det blir en liten tystnad.

"Jag såg Henrik påväg hem igårkväll, han är väl din kusin förresten?"
"Är inte han ganska svinig också" Felix rycker bara på axlarna.
"Jag har sett honom på någon fest och han brukar väl bli ganska hög och dryg?" Hans ansikte är bara stilla.

"Skulle du vilja hänga med och äta, du kan visa mig stans godaste matställe" säger jag och ler. Egentligen vill jag nog inte att han gör det, jag är liksom inte så bra på att hålla uppe en konversation men jag önskar mer n gärna att jag var det för i sådana här tillfällen hade det räddat mig många gånger.
"Nej, sorry jag måste göra något annat först" säger han och kollar mot vårdcentralen.
"Okej, ses imorgon då" svarar jag och börjar gå.