Jag vill vakna upp, kanske runt fem, och inse att allt var en dröm. En hemsk. Som jag kan sitta i mammas famn och säga allt, allt som jag vill ba spy av. Och då ska hon trösta mig. Hon ska säga: ooh lilla gumman det var bara en mardröm, det är ingen fara, det är en dröm, inget av det hände.
Men tyvärr lever jag såhär, jag drömmer inte
Jag är klarvaken
Fuck vad jag hatar det
YOU ARE READING
Min egna terapi
Short StoryMin svenska lärare brukar skriva av sig när hon är arg/frustrerad, ska testa göra det. Kommer att uppdatera när fan jag vill. Alla överkänsliga bölungar varnas!
