Allt börjar att bli svart igen.
Men jag får ingen panik.
Jag försöker inte kämpa emot.
För mörkret är min vän.
Den enda som förstår.
Vi är så lika.
"Vi är din vän Rebecca, vi kommer inte skada dig, när vi ger dig kniven är bara för du ska lära dig, att inte störa andra. Annars kommer du aldrig lära dig, du vill ha vänner?"
Ja det vill jag.
Jag skär mig för att lära mig.
Allt är i mitt huvud.
Det finns ingen depression. Allt är i mitt huvud.
Jag vill ha hjälp med det. Att få bort allt. Så jag slipper dessa röster som styr mig till självskadebeteende.
Jag vill lära mig.
Allt blir mörkt nu.
Fast mina ljusslingor är tända.
Fast jag har en person som bryr sig.
Patricia är den personen som håller fast mig i ett järngrepp i detta helvete.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Min egna terapi
Короткий рассказMin svenska lärare brukar skriva av sig när hon är arg/frustrerad, ska testa göra det. Kommer att uppdatera när fan jag vill. Alla överkänsliga bölungar varnas!
