Jag andades sakta ut, huvudvärken slog hårt bakom kraniet. Natten igår hade varit sjuk, Rebecka hade kommit hem o vi drog på fest, så jävla skönt att kunna kalla henne mig igen.
Jag hade aldrig känt mig så heartbroken som när hon lämna mig, alla mina tårar hade försvunnit för att jag hade gråtit ut alla. Mina vänner hade levt livet, medan jag legat hemma och gråtit. Jag hade dämpat smärtan me cigaretter, men alla bloss hade fått mina tårar att rinna mer. Alkoholen jag hällt i mig hade fått mig att gråta som en bebis, jag hade varit helt hjärtekrossad. Men hon förlät mig, hon får mig att må bra, hon, Rebecka!
@dantelindhe
7292 gilla markeringar
Dantelindhe: du!
Kommentarsfältet avstängt_____
Annorlunda kapitel men alltså det lät jävligt poetiskt hihi.