~ Nobody loves me ~

Chapter 3 - Elin and hospital (again)

Evelyns p.o.v

Skolan.

Jag tar ett djupt andetag innan jag går in i skolan.

Jag går fram till mitt skåp och lägger in min väska, sedan börjar jag gå mot klassrummet men stoppas av ingen mindre än Elin.

''Fattade du inte vad jag sa, jävla unge?!'' Skriker hon.

''Vad?'' Jag kollar ner i golvet.

''Du skulle hålla dig borta från Liam, och ändå går du iväg med honom från skolan! Är du helt jävla störd?''

Aha, så hon såg alltså Liam och mig igår.

Inte bra.

Nu kommer jag bli slagen och mobbad för det.

''Han tog med mig, inte mitt fel'' Säger jag tyst.

''Du följde ju med frivilligt, bitch'' Säger hon.

''Om det är någon som är en bitch är det väl för i helvete du!''

''Va fan säger du? Vrålar, en nu förbannad, Elin.

Oops, jag 'råkade' visst säga till henne att hon är en bitch. #sorrynotsorry

Innan jag hinner reagera känner jag ett slag mot ögat. Sen ett i huvudet. Ett i magen. En spark i ryggen. Slagen blir fler och fler och jag tappar räkningen på hur många slag och sparkar som träffat mig.

Jag förstår att det inte bara är Elin som slår mig, utan andra från klassen hjälper till.

Plötsligt hör jag någon komma hitåt och jag väntar på ännu fler slag eller sparkar.

''VA FAN TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ MED? ÄR NI HELT JÄVLA DUMMA I HUVVET ALLIHOP? RÖR HENNE INTE!!''

Nästan alla slutar slå mig, förutom en, tror jag.

Antagligen Elin.

''SLUTA SLÅ HENNE OCH GÅ UNDAN DIN FKN BITCH! VILL DU SLÅSS MED NÅGON FÅR DU SLÅSS MED MIG'' Med det drar denna någon bort personen från mig.

Jag ligger kvar på golvet.

Plötsligt känner jag en spark mot tinningen och allt blir svart.

******

Allt är svart, men jag hör människor prata.

''Kommer hon vakna någonsin vakna? Hon har legat i koma jättelänge nu''

''Vi vet inte säkert, det är bara att vänta''

Den första personen som pratar är en kille och den andra är antagligen en läkare.

Jag försöker röra mig men det går inte.

''Evelyn. Om du hör mig försök att röra ett finger'' Säger killen.

Evelyn? Aah juste, det är ju jag.

Jag försöker röra pekfingret och lyckas!

''Evelyn? Hör du mig? Försök öppna ögonen, kämpa!''

Jag får upp först ena och sen det andra ögat.

''Du är vaken! Utbrister killen framför mig och försöker krama mig.

Jag puttar bort honom, eftersom att hallå, jag vill inte bli kramad av en främling liksom.

''Varför puttar du bort mig?'' Undrar han förvirrat.

''Jag vill inte bli kramad av en främling,'' Svarar jag. ''Vem är du?''

Han kollar chockat på mig.

''Liam i din klass, kommer du inte ihåg mig?''

''Det går ingen Liam i min klass'' Svarar jag.

''Joo jag''

''Hur hamnade jag här förresten?''

''Elin och dom andra i din klass slog dig medvetslös och du har legat i koma i två veckor''

''Elin, Jonte, Ludde, Erik, Tim, Filip och Gustav?''

''Jaah''

''Sp jag har legat i koma i en halv månad?''

Jah igen''

Mer hinner vi inte prata eftersom läkaren kommer in i rummet.

''Så du har vaknat nu!'' Säger han glatt. ''Jag ska ställa några rutinfrågor och ta några prover sen får du åka hem''

''Okej fråga ett, tror du att du har minnesförlust?''

''Jaa, för han killen här, Liam, går tydligen i min klass och jag kommer inte ihåg det, jag kommer inte ihåg honom alls, men allt annat kommer jag ihåg'' Svarar jag.

''Fet beror på den hårda smällen mot ditt huvud, okej fråga två, har du ont någonstans?

''Jaah, jag har ont i min vänstra fot''

''Vi rökar den för säkerhets skull då. Fråga tre, mår du illa?

''Nej''

''Okej, nu till sista frågan, det är dock ingen rutinfrågor men jag måste fråga dig, pojken dom var här hos dig förut, är det okej om du åker hem i samma taxi som honom?''

Inte förrän nu märkte jag att Liam gått ut ut rummet.

''Ehh okej, det går bra'' Säger jag och ler.

''Okej, då ska jag ta lite prover nu'' Säger läkaren.

Han tar några prover skickar mig sen till rönken.

******

''Det visade sig tyvärr att din fotled är bruten och jag kommer nu gipsa den'' Säger läkaren, eller gipsmannen som jag kallar honom.

''Okej, men skynda, jag vill hem!''

******

''Sådär, nu är foten gipsad och du kommer få ha det i ungefär tre veckor'' Säger gipsmannen och ger mig ett par kryckor.

Jag börjar gå, eller snarare hoppa på mina kryckor mot utgången.

Utanför sjukhuset står den där Liam och väntar på mig.

''Kom nu, taxin väntar'' Säger Liam och hjälper mig in i bilen.

Taxiresan går fort och och snart stannar den utanför mitt hus.

''Ska jag hjälpa dig in?'' Undrar Liam snällt.

Han verkar ju vara rött snäll och omtänksam ändå.

''Nej det är lugnt, jag klarar mig'' Svarar jag och ler.

''Är det säkert? Frågar han. ''För det är verkligen inget besvär eller så''

''Jaa jag är säker, åk du'' Jag börjar hoppa iväg på mina krukor och snart sitter jag inne i mitt rum på min säng.

________________________

Åh nej! Evelyn kommer inte ihåg Liam:O

Kommer dom att bli vänner?:)

Eller kommer han alltid va en främling för henne?:(

Eller kanske mer än det?;)

Hoppas ni blev nöjda med kapitlet iaf

Xoxo Linnéa<3