1.

5 0 0
                                    

Jespers perspektiv

"Jesper och Isabel kom ner och ät frukost innan ni blir sena!"

Jag hörde mamma skrika mitt namn ifrån köket, förmodligen för att jag skulle börja röra på mig. Jag suckade tungt och drog mig upp från sängen, tog på mig ett par svarta jeans med hål i och en vit t-shirt och begav mig ner till köket.

"Godmorgon, hjärtat" sa mamma med ett stort leende.

"Godmorgon" sa jag och pussade henne på kinden.

"Så är du redo för första dagen tillbaka till skolan efter sommarlovet? Det blir väll kul att börja i tvåan?" Tillade hon och var förmodligen mer exalterad än vad jag var.

"Godmorgon mamma" sa Isabel och gick fram och kramade om mamma.

"Godmorgon, nummer 2" sa hon till mig med ett flin på läpparna.
Isabel min extremt jobbiga tvillingsyster, hon kallar mig nummer 2 för att hon föddes först. Vi är båda ganska lika, gröna ögon och brunt hår, vi är faktiskt väldigt nära varandra det beror på att det bara är jag, hon och mamma. När vi förlorade vår pappa i cancer när vi bara var 7år fick jag ta över "pappa rollen" vilket gjorde att vi kom närmre varandra.

"Godmorgon, gumman" svarade mamma, "så ska det bli kul?" Frågade hon igen.

"Jag antar det" svarade jag och började äta min frukost.

"Shit Jesper! Klockan är tjugo i, vi måste dra" utbrast Isabel och vi sprang båda ut ifrån köket, tog snabbt på oss ytterkläder och sprang till bussen.

Isabels perspektiv

Jag och Jesper gick tillsammans in till skolan, när vi kom in var såklart alla ögon på oss. Vi var kan man säga "det populära gänget" i skolan. När vi kom fram till Jespers skåp vinkade jag hejdå till honom och begav mig till mitt.

"Hej Bell!" Jag vände mig och möttes av ett par blågröna ögon och ett par mörk bruna ögon.

"Hej Jossan, hej Alva" svarade jag och kramade om båda.
Jag och Josefin, eller ja Jossan som hon kallas har varit bästa kompisar sedan vi gick i trean. Hon har blågröna ögon och blont hår, en typiskt "svensk tjej" som folk från andra länder skulle säga. Alva har mörkbruna ögon och nästan helt svart hår, hon började i vår klass förra året och passade bra in med mig och Jossan. Vi tre är den perfekta trion.

"Sååå.. har du sett Lukas eller!? Han har blivit så jävla snygg under sommarlovet" utbrast Jossan och både jag och Alva började skratta lite. Jag fattar inte hur hon kan ha så mycket energi så tidigt på morgonen.

"Jag måste springa till toan snabbt men vi ses på lektionen" sa Alva plötsligt.

"Undra varför hon betedde sig så konstig" sa Jossan medans vi båda kollade när hon halv sprang till tjej toan.

"Hej Belligum" sa en mörk röst och både jag och Jossan vände oss genast om och där stod han, Lukas min andra bästa kompis. Han har ljust brunt hår med bruna ögon och vi har känt varandra i snart tio år, han har en tvillingbror precis som jag, Jakob heter han. Lukas är inte lika bra vän med Jossan och Alva som jag utan han har sitt egna lilla gäng som han oftast är med i skolan och så brukad jag, Alva och Jossan vara mest för oss själva.

"Hej" svarade jag lite blygt och kramade om honom.

"Så.. hur har du haft det under sommaren?" Frågade han mig och log det största leendet jag sett.

"Jo det har varit bra" svarade jag tillbaka och log lika stort.

"Okej, tack för att du kom förbi Lukas men nu måste vi verkligen gå så att vi inte kommer försenade till lektionen" sa Jossan och drog mig där ifrån innan någon av oss hann säga något mer.

"Såg du!" Halv skrek hon i mitt öra, "jag sa ju att han hade blivit svin snygg!" Fortsatte hon och jag var tvungen att lägga handen mot örat så att jag inte skulle få tinnitus av hennes skrikande ljud.

"Ja, han kanske hade mognat men det kommer aldrig bli något mellan oss det vet du, vi är bara vänner" svarade jag tillbaka helt ärligt.

Hon suckade tungt och skakade på huvudet som att jag hade gjort något fel. Hon tog tag i min hand och drog mig tillbaka så att vi stannade precis utanför klassrummet.

"När ska ni erkänna era känslor för varandra" sa hon och tittade mig djupt in i ögonen.

"Sluta nu" sa jag, drog bort min hand från hennes grepp och gick in i klassrummet.

Lunch Jespers perspektiv

"Hur vad det på sommarlovet då?" Frågade Jakob vilket fick mig att hoppa till.

"Jo det har varit helt okej, spenderade det mest med mamma och Bell" svarade jag honom med ett leende som han snabbt svarade tillbaka med ett ännu större.

"Inga brudar då alltså?" Frågade Lukas och slog mig lätt på axeln.

"Nej, jag håller inte på med sånt längre" svarade jag lite surt och drog bort min axel ifrån honom. Visst jag hade legat med många tjejer men det var mest för att jag försökte glömma bort min pappa. Jag gömde mina känslor i sex.

"Shit, sorry" sa han och man såg på honom att han ångrade det han hade sagt. Alla mina polare vet allt om mig, vi berättar allt för varandra även ifall jag skulle vilja dölja något skulle jag inte kunna. Då skulle jag bara få skuldkänslor.

"De är lugnt" svarade jag honom, jag ville ju inte att han skulle må dåligt över det han sa.

"Hej Jakob" hörde jag en tjejröst säga och lyfte upp mitt huvud ifrån min tallrik. Där stod Fanny skolans största bitch och lutade sig mot Jakob medans hon höll på med hans hår. Något brast inom mig och jag blev genast arg? Svartsjuk? Jag vet inte jag fick en konstig känsla, jag hade aldrig känt så innan.

"Hej Lukas, hej Jesper" sa hon och log mot oss lite flirtigt.

"Hej Fanny" svarade Lukas och sedan mötte jag hennes ögon, jag stirrade argt på henne och fortsatte sedan att äta min mat igen.

"Så killar, jag ska ha fest ikväll och undrade om ni ville komma" hon log mot mig och Lukas medans hon fortfarande höll på med Jakobs hår.

"På en måndag?" Frågade jag henne halvt sur och mötte hennes ögon ännu en gång.

"Ja, vad spelar det för roll?" Hon kollade argt på mig tillbaka. "Aja, det börjar klockan 18 och jag hoppas att ni kan komma, speciellt du Jakob" sa hon och bet sig själv i läppen innan hon lämnade oss själva vid bordet.

"Vill ni gå?" Frågade Lukas och kollade på både mig och Jakob. Mina ögon mötte Jakobs och vi satt och kollade på varandra ett bra tag innan han avbröt tystnaden.

"Jag vill gå"

"Visst" sa jag, ställde mig upp och halvsprang ut ifrån matsalen. Jag vet inte vad det var med mig men tanken på Jakob och Fanny tillsammans fick mig att må illa.

————————————————————————
Förlåt ifall kapitlet var dåligt, det här är min första bok. Jag har alltid älskad att skriva men har inte riktigt varit bra på det. Aja hoppas ni gillade kapitlet lite i alla fall<3

XOXO

FörvirradWhere stories live. Discover now