Förvirrad

3.

Jespers perspektiv

Jag och Jakob satt tysta hela vägen hem, när vi kom fram gick jag fram till dörren och låste upp. Mamma var inte hemma ikväll, hon jobbade sent. Vi steg in och slängde av oss våra ytterkläder.

"Vill du ha något att dricka?" Frågade jag honom.

"Nej tack, jag är ganska trött vi kanske ska gå och lägga oss" svarade han. Jag nickade till svar och vi gick upp för trappan för att fixa iordning madrassen som han skulle sova på. När vi var klara så gick vi in till badrummet för att borsta tänderna.

"Var det okej för Isabel att Lukas sov i hennes rum?" Frågade Jakob för att bryta tystnaden.

"Ja, jag menar det är ju inte första gången"

"Nej, sant" svarade han tillbaka och kollade mig djupt in i mina ögon genom spegeln. Jag blev nervös så jag spottade snabbt ut tandkrämen ur munnen, gick in till mitt rum med snabba steg och la mig i sängen. Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes bara några sekunder senare. Jag blundade och försökte få mitt hjärta att klappa långsammare, plötsligt kände jag att sängen sänktes ner bredvid mig och en arm slingrades runt min midja. Jag andades in och ut för att få ner min puls när jag kände att någon började pussa mig på min bakre kropp. Jag vände mig snabbt om och möttes av Jakobs lustfyllda ögon.

"Vad gör du?" Frågade jag svagt.

"Säg till mig när du vill att jag ska sluta" sa han och närmade sig min käraste ägodel, jag kände hur han stoppade ner handen innanför mina kalsonger och började dra upp och ner. Ett stön slank ur min mun när han började köra snabbare och snabbare. Jag tog tag i hans hår och började kyssa honom. Vi låg där en bra stund och "mös" eller vad man ska kalla det när vi plötsligt hörde ytterdörren smällas igen. Jag hoppade till och kom genast på vad jag höll på med, jag puttade svagt bort Jakob ifrån mig, tog på mig några kläder och sprang när från trappan. Mina tankar var överallt. Vad fan har jag gjort? Jag är inte bög, eller? Mina tankar blev avbrutna av ett gråtande ljud, jag tittade upp och möttes av Bells vattenfyllda ögon. Det såg ut som att hon hade gråtit i flera timmar.

Isabels perspektiv

Mina tankar var överallt, hur kunde mina två bästa vänner gå bakom ryggen på mig? Jag trodde jag och Lukas hade något, förmodligen hade jag fel. Han gillade såklart inte mig, han gillade Alva. Mina ben gav tillsist upp och jag ramlade ihop på marken, det kändes som om mina tårar aldrig tog slut. Jag satt säkert där på marken i tjugo minuter innan jag tog mig samman och började gå hem igen. När jag kom fram på min gata sprang jag sista biten och smällde igen dörren när jag kom in. Jag stod där och försökte torka bort mina tårar men fler och fler bildades. Efter en stund hörde jag någon i trappan, Jesper. Han kom fram till mig och blev chockad när han såg mig stå där med säkert mascara i hela ansiktet. Han omfamnade mig och ställde flera frågar.

"Men gud Bell vad har hänt? Mår du bra? Vem behöver jag slå ihjäl?"

"J......a...." jag kunde inte forma några ord över huvud taget, tårarna satt högt upp i halsen på mig.

"Men Bell" suckade Jesper medans han strök mig på ryggen och viskade lugnande ord i mitt öra.

"Vad har hänt" jag hörde en röst bakom mig, jag vände mig om och där stod Jakob, det blev direkt en stel stämning i rummet. Jag vet inte vad som hade hänt mellan dem innan jag kom och jag orkade inte heller bry mig. Jesper harklade och sa bara.

"Kan du hämta ett glas vatten till Isabel" Jakob kom tillbaka och gav det till mig. När jag hade tagit några klunkar av det så tog Jesper glaset ifrån min hand och la det på bordet bredvid. Han tog båda sina händer och tog tag i mitt ansikte så att jag skulle kolla honom i ögonen.

"Bell, du måste berätta för mig vad som har hänt annars kommer jag aldrig att kunna hjälpa dig" tårarna fortsatte att rinna för mina kinder och det enda jag kunde göra var att skaka på mitt huvud.

"Jag vill inte prata om det just nu" svarade jag med en svag och darrig röst. Jesper nickade till svar, pussade mig på pannan och drog med mig till vardagsrummet. Vi satte oss ner på soffan och han satte på en film, Jakob kom inte långt efter och vi tre satt där en stund helt tysta. Jag kände hur mina ögonlock började bli tunga och tillsist lät jag dem stängas helt, jag var helt utmattad ifrån allt gråtande.

————————————————————————
Förlåt för jätte kort kapitel men kom inte på vad jag skulle skriva mer, hoppas det blev bra ändå<3

XOXO