Sarah i London

Kapitel 3: Ett år sen

~Ett år sen~

Biiiiip Biiiiip Biiiiip

Jag flög upp i sången och kollade på väckarklockan den var 9:34! Skrek jag.

Jag klädde på mig snabbt, borstade tänderna och håret och sminkade mig lätt. Sen så sprang jag så fort jag kunde tills jag var framme vid Starbucks. jag gick in och sa:

''Hej..... Jag är... Är.. ledsen att jag... är sen''

''Du, det är okej du är bara tio minuter sen, vi öppnar klockan tio''

''Så jag behövde inte skynda mig?''

''Jag säger att folk ska komma tidigt för att inte komma sent''

''Aja, nu är jag här''

''Diska den här kaffekoppen''

''Okej'' jag tog kaffekoppen och la den i diskmaskinen.

''Nej, diska för hand''

''Men..''

''Inga men'' avbröt hon

Det är Karin som äger denna Starbucks och hon är läskigt sträng. Men jag gjorde som hon sa, jag diskade en kaffekopp.

~

''Vad vill du ha?''

Det har jag säkert sagt tusen gånger idag.

''En varmchoklad''

''Kommer snart''

Det är allt man får, inget tack han kunde ha sagt 'en varm choklad, tack' åh. Jag hörde en bekant röst säga:

''En hallon smoothie, ett wienerbröd och en kaffe, tack''

''ELLIOT'' skrek jag och kramade honom.

Jag kollade med en blick till Karin som sa kan jag ta rast, hon nickade. Jag sprang fram till Elliot och kramade honom ännu hårdare. Vi satte oss vid ett bord och jag drack hallon smoothie och han kaffe, vi delade på ett wienerbröd också.

''Nå, hur var det att träffa dina föräldrar igen?'' Frågade jag nyfiket.

''Det var jätte kul, jag hade saknat alla jätte mycket''

''Åh, vad kul'' sa jag glatt

''Ja det var det, men jag hade saknat att vara med dig'' sa han sött.

''Åh'' sa jag som när en hund är gullig.

''Ska du hälsa på din familj?''

''Ja, det kommer jag nog att göra''

''Har du klippt dig?''

Japp, det har jag, visst blev det fint?''

''Ja det tycker jag, man ser dina ögon mera nu''

Jag blev röd i ansiktet och tittade ner i bordet. Vi pratade och pratade tills jag behövde jobba lite mer.

''Gud, vilken överraskning att du kom, du sa att du skulle komma på tisdag men nu är det söndag''

''Ja, det blev några ändringar''

''Men det var kul att du kom men nu måste jag jobba lite mer''

Jag kramade Elliot och han pussade mig lätt på kinden.

''Åhh, ni är så fina ihop'' sa Karin snällt''

''Du vet att vi bara är vänner''

''Det tror jag inte, han pussade dig på kinden''

''Så gör väl alla vänner?'' Frågade jag uppmuntrande.

''Gör vi det?, nej och vi är vänner. Tänk på det du''

Förresten så har min kompis aldrig pussat mig. Är han kär i mig? Eller inte? Jag vet inte, fokusera nu Sarah.