Den andra sidan om muren (TVÅ DELAR UTE NU!!)

Del 1

Solens strålar brändes hårt på mitt ansikte, så pass hårt och starkt att hans ansikte blev helt utsuddat. Där låg jag med ansiktet nertruckt mot den hårda backen, med damm från gruset, dansandes runt mig. Vem hade trott att det skulle sluta så här för lilla mig? "Snälla gör det inte, jag ber dig. Det är ju jag Elise."

"Du har brev!" hojtde en röst från nedervåningen. I familjen Everett var det inte ofta någon fick brev och när det väl hände, så visste man att det var något spännande. Jag var helt säker på att det måste vara beskedet om vilken skola jag skulle behöva spendera mina tre nästkommande år i.

Den 7 augusti, varje år, får nämligen nästan alla 17 åringar i New York, hem ett brev med en skola de blir tilldelade. Det är inget beslut man får vara med och påverka, utan man får det man får. Min pappa blev tilldelad lärare och fick gå en skola för blivande lärare i västra New York, medan min mamma kom in på en  ingenjörsskola t.ex, på grund av hennes egenskaper som motiverades "Du har teknisk förståelse, och är bra på att lösa problem på ett smidigt sätt, du tilldelas härmed Weng's ingenjör skola." Svårare än så är det inte. Antingen tar du platsen eller så väljer du att ej få någon utbildning alls.

När jag flög in i köket, bemöttes jag av ett brett leende av pappa, som höll sin hand utåtsträckt med kuvertet ihoptryckt mellan fingrarna. Jag tog emot kuvertet, inspekterade det noga och lät fingrarna vandra längs det vita papperet; precis som om det var värt flera miljoner. Efter någon minut öppnade jag upp det snabbt, men försiktigt och inuti fanns ett vitt brev och en vikt karta. Det vita brevet hade en blå krono symbol tryckt i mitten, med texten "New Yorks International Technical School", runt kronan. Jag tittade upp mot både mamma och pappa, med en förvirrad blick. Detta var en skola jag aldrig hade hört talas om förut.
"Har ni hört talas om denna skola?" frågade jag nervöst, medan jag bet mig själv lätt i läppen. Pappas ögon riktades mot mammas.
"Läs var det står i brevet, det kanske är en ny skola" svarade mamma med ett försök till att låta uppmuntrande.

Jag pustade ut och vände på brevet där motiveringen löd så här;
"Du är en av 103 utvalda 17 åringar, som har blivit erbjuden en plats på "New Yorks international Technical school". Vi här följt dig genom åren och förstår att du är en driven ungdom, med bra skolbetyg, som är envis som få. Du kommer få bli fördjupad i teknik och få vara med och skapa det vi tror kan bli framtiden." Framtiden? Vad menade de egentligen med framtiden? Flygande bilar? Jättestora skyskrapor som sträckte sig ovanför molnen? Hur skulle jag kunna veta. Tveksamt tog jag upp kartan och letade efter platsen skolan var utritad på. Skolan var utritad ungefär 10 kilometer ifrån där jag bodde innanför muren, men det var väll en självklarhet. Ingen på min sida om muren har ju någonsin besökt den andra sidan.

Just i stunden kände jag bara lycka. Lycka över att ett nytt kapitel i mitt liv snart skulle påbörjas. Det var som en våg av nervositet men som samtidigt gjorde mig lycklig.

Hoppas ni gillade det första kapitlet av min nya bok! xo linnsbooks