Du och ingen annan

Två - Festen

Någon ger mig en öl och jag tränger mig förbi den fullpackade hallen. Någon drar i min arm men jag rycker tillbaks den. Jag söker mig till Emma och Filippa, men hittar de inte. Mitt synfält är bara ett stort kaos av både okända och bekanta ansikten. Jag lyckas tränga mig förbi några hånglande par och kommer in i vad som ser ut som köket. Emma sitter på köksbänken med en kille från Axels gäng framför sig. Han trycker in sin tunga i hennes mun och jag tittar äcklat bort. Jag går vidare till vardagsrummet och ser Filippa i gruppen av dansande fyllon. Hon tittar på mig och skriker för att överösta den pumpande musiken.
"Kom och dansa Jossan! Va' inte så tråkig."
Hon skrattar och dansar vidare. Jag tränger mig ner i soffan bredvid en kille som redan är packad och tar upp mobilen. Jag hinner precis se att jag fått något nytt från Marcus när en stark hand drar upp mig. Jag hinner inte se vem handen tillhör innan den dragit in mig i ett folktomt rum. Jag skymtar ett ansikte med grova drag och Axels ansikte visar sig framför mig. Han ler sitt äckliga leende och trycker upp mig mot väggen. Jag hinner inte reagera innan har trycker sina ölsmakande läppar mot mina. Jag vill skrika, men jag kan inte röra mig. Min tröja dras av och sen är jag som förlamad.

Jag har sjunkit ner på golvet och lutar huvudet mot väggen. Jag hulkar, men det kommer inget ljud. Tårarna gör mina kinder blöta och jag känner illamåendet välla upp. Jag lutar mig fram och kräks på golvet. Sedan faller jag ihop i en hög. Försvarslös och svag.