Det är inte du, det är jag

Kapitel 1

Vilma's perspektiv:

- Gör det igen! Skrattade jag. Ogge blåste upp kinderna och rörde ögonen i cirklar så det såg ut som om han var full.

Jag skrattade så mycket så jag behövde luta mig framåt.

Ogge var min absoluta bästa vän. Vi hade känt varandra sen vi gick på dagis. Det hade hänt att vi försökte vara mer än vänner men det kunde vi inte.

Ogge var med i ett band som hette The Fooo. Han hade frågat ifall jag ville följa med till studion någon gång , men jag hade träning själv.

Idag skulle jag faktiskt följa med till studion för första gången. Ogge hade berättat att det var tre andra med i bandet, Felix, Omar och Oscar.

Han hade också berättat att dem var lite spralliga, fast det var ju han också!

Vi gick ifrån bänken vi satt på och gick till hans moppe. Det tog en liten stund att komma till studion. Jag satt där tätt bakom honom och höll armarna runt hans mage. Det var sommar så jag kände hans magrutor.

- Sluta, det kittlas! Ropade Ogge och rörde bort mina händer. Jag fnissade lite lätt och ett ögonblick senare så var vi framme. Det var några så kallade Foooers utanför, så Ogge tog några bilder med dem och sen gick vi in.

Jag öppnade en dörr där det stod "The Fooo" på. Där möttes jag av 3 nyfikna blickar.

- Tja grabbar! Sa Ogge bakom mig.

Han sprang fram till dem och gjorde nån sorts handklapp. Jag gick försiktigt fram mot killarna som satt i en stor soffa med en tv framför. En kille med fluff i håret vände blicken mot mig. Han log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

- Det där är Vilma! Utbrast Ogge.

Jag sa hej till alla och dem presenterade sig för mig. Felix var han med keps, Omar var han med mörkt hår och bruna ögon och Oscar var han med fluff.

Dem skulle lära sig en ny dans och jag gick ju på dans så dem frågade ifall jag ville vara med.

Det var jätte kul att dansa med dem! Alla vara jätte duktiga och roliga när dem fjantade runt då och då.

Efteråt så satte vi oss på soffan och tog det lugnt. Jag satt bredvid Ogge.

- Kan vi inte gå och äta något? Frågade Oscar.

- Jo, jag är ganska hungrig. Svarade Felix.

- Jag med, sa Omar, jag och Ogge i kör. Då utbrast alla ut i skratt.

Sedan gick vi ut bakvägen, för det stod många Foooers framför studion.

Jag och Ogge fick åka bakom dem andra eftersom hans moppe stod på framsidan. Alla dem hade en varsin moppe.

- Vill du sitta bakom mig Vilma? Frågade Omar.

- Ehm, okej. Svarade jag.

Jag hoppade på bakom honom. Han räckte mig en hjälm. Jag försökte ta tag i något annat än runt hans mage. Vi kände ju inte varandra så bra.

- Du kommer ramla av om du håller där. Suckade Omar. Håll här istället.

Han tog mina händer och satte dem runt hans mage.

Det kändes lite konstigt.

Precis som Ogge hade han magrutor.

Fint 6-pack.

Omar's perspektiv:

Jag kände hur Vilma höll på att ta på min mage. Fast jag brydde mig inte. Det är nog bäst att berättar för henne att jag gillar henne. Först kan jag nog fråga om hennes nummer?

Fjärilarna i magen blev större och större i hennes närhet och jag kunde verkligen inte vänta.

Jag stannade och vände mig om. Hon tittade förvånat på mig.

- Varför har vi stannat? Frågar hon.

- Jo, det är sak jag behöver berätta för dig.. Svarade jag nervöst.

- Vadå Omar? Svarade hon allvarligt.

- Eh...

Jag svalde hårt. Hon kanske tycker jag är konstig som börjar gilla henne efter en dag.

- Eller nej, det var inget... Suckade jag, men inte så högt.

Vi åkte vidare bort och såg dem andra utanför donken (McDonalds).

- Vart tog ni vägen då? Undrade Ogge lite förväntansfullt på ett svar som skulle vara, "Jo vi stanna och hångla". Jag flinade bara åt honom och sen gick vi in.

Felix perspektiv:

Det var orättvist. Orättvist att Omar ska få henne. Hon är så vacker, med hennes ljusbruna hår, kristall blå ögon och fina läppar.

Vänta va? Varför just läppar? Jag bet mig i underläppen och kollade på Vilma. Hon log mot Omar...

Vad hade hänt mellan dem?

Vi beställde mat och satte oss vid ett av borden.

- Kan du inte berätta lite om dig själv Vilma? Oscar log mot henne och hennes kinder blev rosenröda.

- Det finns inte så mycket att berätta.

Svarade hon.

- Det syns i dina ögon, du har en hel berättelse där inne... Omar log brett mot henne och hon öppnade munnen.

------------------------------------------

Det här var alltså kapitel 1.

Hoppas ni gillar den!

~ Moa 🌟