Jag småsprang för att komma till mitt skåp. "Alex!" Röt en välbekant röst. Isak. Jag stannade direkt och kände en klump växa i magen, jag vet vad som kommer hända. Jag vände mig om och han kom närmare och närmare. Nu står han bara en fotlängd från mig och han hånler mot mig. Han slog ett slag som träffade mig rakt i magen. Sedan ett på ryggen. Jag kände att jag började bli yr och jag svimmade.
"Alex, är du vaken?" Sa skolsystern. Jag reste mig upp och kände en stark huvudvärk. Jag tog händerna om mitt huvud och la mig ner igen.
"Här ta en huvudvärkstablett" Sa hon och log mot mig.
"Kommer du ihåg vad som hände?" Jag skakade lätt på huvudet suckade. Såklart jag visste, men jag sa inget.
Efter en stund när jag mådde bättre så fick jag gå hem. Det var bara början utav skoldagen och det är inte så långt hem. Vad säger jag till mamma?
"Vem är det?" Skrek mamma från köket med vattnet rinnande från kranen.
"Jag mamma" Sa jag med en suck och gick ut till köket.
Vattnet slutade rinna och mamma gick fram till mig med en orolig min.
"Varför är du hemma hjärtat?"
"Har en jobbig huvudvärk" sa jag och kollade ner i golvet.
"Gå in och lägg dig i sängen så kommer jag upp med lite mat" sa hon och log.
När mamma varit uppe med mat och jag ätit upp gick jag in på Instagram. Det första som jag kollar är allas story. Mitt konto är fyllt med 99% cosplay och jag följer över 60 stycken. Min passion är verkligen cosplay och jag hoppas att en dag jag kan bli lika duktig som alla dem jag följer. Jag sätter igång en anime serie och kollar på den i typ 2 timmar innan jag reser mig upp och går till min garderob. Jag öppnar den och jag får ett leende på läpparna. Jag tar ut min kostym, peruk och mina skridskor. Jag är en konståkare och det finns en anime karaktär som heter Victor, han är med i en serie "Yuri On Ice" som jag tycker om och brukar cosplaya när jag åker för mig själv.
Jag tog på mig och var nöjd och sedan gick jag till skridskohallen. Jag väntade med att ta på peruken ifall någon skulle upptäcka mig men som tur var så gjorde ingen det. När jag kom fram tog jag på mina skridskor och peruken och började åka. Det är aldrig människor här eftersom det är stängt men mamma är bra vän till hon som äger det så jag kan åka när jag vill, och det är skönt.
Jag kände värkar från slagen men de gick snabbt bort. Jag var så lycklig att vara mig själv på isen..
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Hej! Detta var min första del och för er som inte vet vem Victor är så är det han här👇🏻👇🏻
Hoppla! Dieses Bild entspricht nicht unseren inhaltlichen Richtlinien. Um mit dem Veröffentlichen fortfahren zu können, entferne es bitte oder lade ein anderes Bild hoch.
Hittat bilden på internet så vet inte vem som gjort den tyvärr
