är det bara jag som inte tror på lycka?
det låter sjukt att uttala sig om högt
men när jag ser ett lyckligt par, en lycklig familj, en lycklig relation eller en lycklig människa så tror jag inte för en sekund på det
det är bara en jävla fasad tänker jag, för alla människor har ju skit i garderoben
vissa mer, andra mindre
och det är klart. det är klart att man borde kunna vara lycklig även om skit har hänt
men jag tror bara inte på ren och skär jävla lycka
med andra ord så känns det inte äkta
det känns inte äkta, inte påriktigt, inte allvarligt, inte på liv och död att leva om man inte lever i mörkret.
