Vattnets hemlighet

1

Båten är fullpackad med sovsäckar, tält, mat för 3 dagar och saker man behöver för camping. Båten ska strax släppa ankar och köra ut på det djupblå havet. Med ett ryck drog Leah upp dragkedjan på den röda flytvästen med mörk blåa remmar och knöt försiktigt snörena under och över dragkedjan. Med ett klick knäppte hon remmen runt midjan och satte sig på bänken med utsikt över båtens akter. Ett högt brummande ljud fyllde Leahs ören när motorn gick igång och propellern börja snurra. Båten kör ut från den lilla hamnen och ökar snabbt farten. Som en svans av vitt havs skum bildas vågor när båten färdas över vattnets ljudlösa rörelser. Det gungar i en lugnande rytm av vågorna som brisen från norr fört med sig. Bakom öar med gröna träd som stolt visar upp sina stora trädkronor, palmer med runda vackra kokosnötter, kullar vars utsikt är som guld och djur riket som aldrig tar slut, kan man skymta den skinande horisonten där solen varje morgon visar sina bländade strålar.

Leah sträcker på sina bruna ben på en klipphäll en bit ifrån båten.

-Leah? ropar en manlig röst som tillhör Leahs pappa Gale.

-Ja, svarar Leah och stannar tvärt i sin rörelse för att lättare kunna höra.

-Du får komma och hjälpa till, älskling.

-Kommer.

Leah tar ett par stora kliv över den sluttade delen och rusar tillbaka till båten. Tillsammans hjäper alla till att sätta upp tälten på en gräsplätt lite länge upp och placerar all packning intill tälten. Efter en kort paus tar Jennifer, eller Jen som hon oftast kallas, beslutet att ta sig en promenad och se sig omkring. Gale och Alice följer med, tätt bakom Jen. Gale och Jen går hand i hand uppför klipphällen, strax framför dem går Alice som alltid är lika nyfiken på vad naturen har att erbjuda. Alice är Leahs halv syster. Hon är 2 år äldre, har spikrakt kastanj brunt hår, mer eller mindre livlig och bär alltid på ett perfekt leende med vita skinande tänder. Gale var för 17 år sedan tillsammans med Alice mamma men lämnade henne för Jen, vilket inte verkar störa Alice ett dugg. Hennes mamma drog och skaffade sig ett nytt liv och lämnade barnet i Gales händer. Strax därpå träffade han Jen och dem fick ett till barn, Leah. Hon fick Jens ljusbruna lockiga hår och Gales havsblå ögon. Många säger att hon är lik sina föräldrar vilket hon också är.

Leah låter dem ljusbruna lockarna dansa bakom hennes axlar i takt med vinden. Hon älskar att undersöka nya platser och att hon fick gå ensam gör saken ännu mer spännande. Med självsäkra steg flyger Leah över stenarna. För att slippa klättra ner i sprickan och sen upp igen, ett antal meter bort, tar hon sig istället lite längre upp, strax innan palmernas randiga stammar. Leah smiter förbi sprickan men får sekunden därpå ett annat problem, en stor flod som gång på gång höjer sin stora bröstkorg för att återigen låta kanterna kvävas. Ett tiotal stenar sticker upp ur den vildsinta kroppen. Dem blänker vackert men samtidigt puttar gärna demonerna i dig så det livsfarliga blåa kan sluka en.

Leah undersöker stället men hittar ingen annan väg över. Våghalsig som hon är väljer hon stenarna. Steg för steg tar hon sig ut i floden med det forsande vattnet runt omkring henne. Det blir allt glesare mellan varje sten vilket tillslut tvingar Leah att hoppa. Hon riskerar sitt liv en gång, sen en gång till, för tredje gången och där halkar hon till. När balansen återigen fångat situationen får hon sig en stor överraskning. Nu står Leah i mitten av floden, på en hal sten, med en stor våg rusandes mot sig. Ett stort hopp över vattnet för att förhoppningsvis få fäste på stens glansiga yta. Halva benet hamnar i vattnet och sliter tag i det som en fjäder. Det är försent, vågen tar med sig henne. Leah ser eller hör ingenting, hon bara känner hur vattnet slungar den hjälplösa trasdockan fram och tillbaka i vattnet starka strömmar. Hon blir dragen i kläderna, i håret, i ben och armar. Lungorna skriker efter luft men får inga tecken tillbaka. En sista kraftansträngningen mot ytan blir till ingen nytta alls. En vägg av vatten pressar henne in i mörkret.