Ska vi?

Hon dansar vidare i livet..

Livet rullade på trots min hjärtesorg. Åren läker inga sår men jag kämpade mig fram.  Jag hade helt kopplat bort mina vänner, svarade inte på varken sms,snaps eller dm's men det var skönt för då slapp jag bli påmind om det tills en dag. Mamma ropar på mig och ber mig att komma ned. Jag kommer lite motvilligt ned och där i dörren stod Frida. Frida är min absolut bästa vän och till och med hon hade jag helt iggat. Inte så jätte snällt men hon förstod mig.

Vi gick upp på mitt rum och i samma sekund som vi sätter oss på sägen så säger hon
-jag har hört det som har hänt men hade inte tänkt att strö salt i såren men jag skulle bara påminna att vi ska åka på kollo i morgon.
- ja juste fuck, hade helt glömt bort det,men vet inte riktigt om jag orkar så tror jag stannar hemma.
- eeeee nej du ska med det är bara så,tror inte ens man kan avboka nu.
-  Ja men asså pallar inte.
- du blir bara mer deppig av att sitta här och inte göra något.
- ja okej, jag följer med.
- yesssss, vi kommer att ha såå himla kul!!,tänk hur många snygga killar det kommer att vara där. Säger Frida med en uppspelt röst.
- ja men det finns ju ingen som vill ha mig,jag är ju så himla ful,säger jag medans tårarna sprutar ut.
- Frida karmar om mig och påminner mig om hur fin jag är och att din drömkille står och väntar på dig någonstans.
jag skrattar till lite lätt och blir snabbt på bra humör igen.

Den kvällen sommar jag på bra humör men med lite pirr i magen om vad som kommer hända i morgon. Kanske står min drömkille där och väntar på mig....