Amelia

Minnen

-Amelia! Vakna!

-Inte nu mamma! Det är lördag...

Jaha, ännu en ny dag. Jag reser mig upp med en fördröjd gäsp och går fram till spegeln. Jag ser en morgontrött tjej med svarta påsar under ögonen. Mitt bruna hår ser ut som ett fågelbo och mina gröna klara ögon är det ända som får mig att le. För att det påminner mig om mina stunder med far. En salt smak tar över min mun, när tårarna rinner ner från kinden. Det har gått fem år sedan han gick bort i tragedin. Sedan dess har min mamma blivit allt värre...

         Fotstegen närmar sig mitt rum och dörren öppnas med ett knarrande ljud. Jag torkar bort tårarna med en svepande rörelse och försöker se "normal ut".

-Godmorgon! Din favoritfrukost är framdukad på bordet. Jag ska åka till en kompis, du får ta ansvaret över huset. Kommer hem ikväll. Hejdå!                

-Okej, uppfattat! Hejdå mamma! Sade jag med en grötig röst.        

         Den vita dörren med affischer på den blå-gula sverigeflaggan stängs med en smäll och jag återgår till mitt "vanliga liv". Jag går på tårna fram till datorn för att undvika alla sladdar och kläder som fyller rummet. Min dator är på och min blick dras genast till facebook-inkorgen, ett medelande från Mary. "Vill du följa med mig på Adams fest? Jag blev inbjuden och fick ta med en till tjejkompis, nu har vi våran chans Amelia! Kom ihåg du blir den som får ta med dig sprit till festen kl.19.00. Kram Mary." Jag börjar tveka om jag verkligen ska gå på festen och ännu mer över alkoholen. Mina minnen om den förra festen är inget vidare, då mamma dök upp utanför festen med några killar från gymnasiet. Jag anstränger mig för att sudda ut bilderna från det ögonblicket och målar upp en annan scen som hypnotiserar min minnesbild.

         Efter några minuter bestämde jag  mig att svara på Marys fråga. "Du får övertyga mig om varför jag ska på festen." Ett svar kom direkt efter mitt musklick på skicka. "Alex kommer på festen!" Alex drömlikna ansikte och leende fick mitt hjärta att slå fortare och gjorde mig blind av det jag skulle ge mig in på. Mina fingrar darrade av adrenalin när jag rörde tangenterna. "Jag tar med mig allt, så fixar vi oss inför festen hemma hos dig, kommer snart."

         Jag dansade fram av glädje till garderoben och tog fram min svarta klänning med ett par högklackade skor som går i en silvrig nyans. Jag kände efter runt min hals och kontrollerade att min guldiga medaljong med små initialer inskrivet i fanns kvar. Den ger mig styrka i alla lägen och kommer finnas hos mig hela livet, tills den dagen jag förenas med min far.

         Kläderna, sminket och skorna ligger nerpackad i min handväska och jag springer ner från trappan och vidare in till köket. Magen kurrar när jag ser plättarna med jorgubbssylten. Efter åtta stycken plättar känner jag mig mätt och belåten. Jag ställer in disken i diskmaskin och struntar i att dra åt den droppande kranen. Jag tar fram några spritflaskor och blandar lite av varje i en annan flaska, för att mamma inte ska se att jag har rört hennes "spritförråd".

         Jag ställer tillbaka allt på sin plats försiktigt och skriver en lapp som jag lägger på träbordet. "Hej mamma! Jag lånar din cykel för att jag ska till några kompisar och stannar där tills imorgon. Ring om du undrar något. Kram."