Sammanlänkad

Kapitel 2 17/9-2011 Hägerstensåsen Stockholm

-''MOOA!!!''

Jag hör mammas skrik igen och igen.

-''NU KOMMER DU NER GENAST!

Varför fick vi just årets betyg idag?

Det är ju på en Onsdag,eller som vi kallar i vår familj,''ondskans dag''

Varje onsdag,varje vecka,varje månad,varje år så får min mamma Gunilla,en så liten ''vredes''-dag.

Det började imorse,hon ''skulle'' ha frulle på sängen.Men det var 5 på morgonen,så alla låg och sov (och önskade att dom inte skulle vakna)

Så mamma började skrika och gapa om vilken dålig familj hon har!

Och ungefär hela dagen lång.

Och nu är klockan halv 8 på kvällen och jag har sprungit upp på rummet för att försöka stänga ute hennes röst.

Det är nämligen så att alla i min familj har en ''metod'' för att stänga ut hennes röst.Min bror Peter sätter på sig ett par hörlurar och lyssnar på högsta volym,opera!

Min pappa Karl brukar gå på promenader med Sigge,våran hund.

Men nu skriker min mamma om mina betyg och är argare än vanligt.

Men jag måste medge att mina betyg är kassa,så bäst att stanna här hela natten och vänta tills imorgon då hon är sitt vanliga jag,snäll och ett mindre temperament.

Hon skriker och skriker, jag förstår inte hur hon blir såhär!

Efter en timmer,rycker hon i handtaget!

-''ÖPPNNA!!''

Jag svarar inte.

-''ÖPPNA DÖRREN,DU SKA FÖRKLARA FÖR MIG OM BETYGEN!!!''

Jag svarar inte nu heller.Av en impuls får jag jag tanken att rymma genom fönstret, men jag lämnar tanken lika fort som jag fick den.

Nu kan man nästan känna hur arg hon är,hur hon fräser och känna hur hennes hjärna kokar över av ilska.

Hon blir tyst i några sekunder så jag tar upp mitt glas och ska precis dricka lite vatten när hon börjar gapa igen.

-''NU ÖPPNAR DU DÖRREN....D...DIN DÅRUNGE,DU SKA DÖ'!!'

Glaset krossas mot parkett-golvet på en sekund.

Va? Hörde jag rätt?

Jag känner tårarna som bränner innanför mina ögonlock,hon sa att jag skulle dö och att jag var en DÅRUNGE .

Sedan tänker jag inte,jag packar och packar.VAD gör jag?Rymmer jag?

Jag öppnar fönstret och känner den svala höst lukten.

Nu sticker jag,bort från mitt förflutna,

Nu ska jag gå tills jag har bestämt.

Jag börjar gå,tårarna rinner nerför kinderna.Det sista jag ser innan jag hoppar på bussen är mitt röda hus.