I'm a mermaid 2 (från 2018)

stormen. 10 (del 2)

(förlåt för ett rörigt kapitel)

"AHHHHHH!"

Stenar rasade ner för ingången av grottan. Jag bakade bakåt och trycktes upp mot grottvägen.

Jag höll på att dö där...okej nej kanske inte men ändå! Fan. Vad ska jag göra nu då?! Jag måste göra nått...men vad?

MIN KRAFT KANSKE KAN FLYTA BORT STENEN?!

...

NEJ! No shit att det inte funka.

...

Men ska jag simma ut?

...nej jag kan inte! Jag måste vänta tills stormen är borta. Det är helt meningslöst att gå ut när det regnar. Jag får bara vänta här...

Tjugo minuter senare...

"Mhmm det verkar inte regna längre. Jag kan ju iallafall testa och se om jag kan simma ut"

Jag hoppade ner i vattnet och simmade igenom hålet. Men något var konstig? Det var mycket mörkare nu...men det är nog för att det är så pass mörkt ute.

...

Men nej..en stor sten hade fallit ner och täckt utgången. Bara ett putte hål i högra hörnet. Men det var inget håll jag kunde komma igenom.
Men detta betyder ju att jag är helt fast här! Jag är fast i en grotta!

Aj min hals, jag börjar få slut på luft, ja-ag kan inte andas...andas.
Jo det kan du! Ta ett djupt andetag och ut. Shit. JAG HATAR NÄR MAN VET ATT MAN INTE KAN KOMMA UT.

Men jag får inte ge upp. Jag måste ta mig ut på något sett. Men hur? Jag kan ju alltid försöka att ta bort stenar så kanske jag kan ta mig ut genom det sättet...

—

Jag gick sakta bort mot sten raset. Började plocka bort små stenar men det gick inte, jag råkade ta bort en sten som höll fast en annan sten som höll fast den stora stenen...som du hamnade på mitt knä..

"AJJJJ!"

Jag kommer dö här inne...ingen kommer hitta mig. Jag kommer förblöda, jag kommer dö av alla panikattacker jag kommer få, jag kommer dö av ångesten, jag SVÄLTA SÖ-

"HALLÅ?! LILY VART ÄR DU!" Skrek någon utanför grottan.

"Hallå? Snälla hjälp! Jag kan inte röra mitt ben! Och snart kommer hela stenhögen falla på mig!" Skrek jag.

Inbillade jag mig bara, var det ingen där ute?

"Lily är du där inne?"

"Hallå! Är det bara jag som inbillar mig eller är det faktiskt någon där ute som vet vem jag är?"

"Lily du inbillar dig inte! Jag kommer in på någon annan slags väg!"

"Men det finns ingen! Alla ingångar är igen rasade av stenar!" Skrek jag.

"Inte alla vägar."

Personen som skulle rädda mig krävde ett hål under stenarna. Personen kunde snabbt och enkelt ta sig under alla stenar utan att få dom i huvudet och dö. Jag märkte att det var en kille men blond hår? Kände jag igen honom?

"PHILIP?!" Skrek jag.

"Åh Lily jag är så glad och se dig!" Skrek han och började försiktigt ta bort stenarna som hamnat på min fot.

"Du? Varför ville du rädda mig?" Frågade jag.

"Eh för att..."

"Vet du vad, jag vill inte ens veta. Tack för att du räddade mig!" Sade jag irriterad och kröp igenom hålet.

"Men Lily vänta, jag vet att jag har bettet mig dumt men jag var bara så arg men jag vet att jag gjorde fel och jag är inte ens kär i Stella."

"Aha det säger du bara! Kör tillbaka mig nu!"

"...men jag låg aldrig med Stella! Vad gjorde du? Du låg med William!" Skrek Philip.

Jag blev helt frusen...jag hade glömt det. Men...men jag låg aldrig med honom, inte vad jag kommer ihåg.

"Men jag låg aldrig med honom, han sa bara det för att skapa rykten om mig, jag lovar!"

"Och jag låg aldrig med Stella, klart slut?" Frågar han.

"Jag tror det är bättre om vi är vänner." Sade jag.

Han nickade och sträckte ut hans hand.

Jag skakade hans hand och satte mig i båten.

Dock vet jag inte om jag var så säker med det valet...bara vänner.

Detta är fan det rörigaste kapitlet jag har läst asså.