Jag är är en tjej som kommer på olika sagor men det slutar alltid med att jag skriver bara en kapitel och att jag inte kommer på något mer. Så jag tänkte samla några oneshots jag gör, om jag kommer på något. Den här boken består av BL och GL, så det...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Varningar: pedophil och mördande Genre: Skräck
--------------------------------------
Jag tog ett djupt andetag och kollade ut på den blåa havet, jag hörde vatten måsarna kvittrade och de tysta lugna vågorna. Jag blundade och rensade mina tankar, jag lyssnade på den lugna ljudet och bara njöt. Efter några minuter öppnade jag mina ögon igen och kollade på havet igen. Jag ledde när jag såg några barn lekte på stranden glatt med sina föräldrar, jag skrattade lite när jag kom ihåg hur glad jag var när jag var liten. Men skrattet långsamt blev ett gråt och tårar rann ner från mina ögon.
Jag torkade av tårarna med min erm som sedan blev täckt av våta tårar och blod. Jag kollade på ärmen och suckade, jag kollade sedan på mina händer som var täckta av blod medans de hållde en kniv och några saxar. Jag kollade ner på de och tänkte på när….när jag dödade mamma, pappa och mina kompisar. Jag satte mig ner på en bänk och började gråta när jag tänkte på de… varför ljög jag? Varför satte jag deras liv på spel? Varför litade jag på honom?
Efter några timmar så somnade jag på bänken, med tårar i mina ögon och täckt av blod från mina nära och kära.
Jag öppnade mina ögon, det kändes som att någon bar mig. Jag kollade på den personen men jag såg bara suddigt, jag hade glömt mina glasögon hemma så jag kunde inte se. När figuren såg att jag var vaken så hörde jag hans mörka raspiga röst
“Oh, du är vaken.” Sa han och torkade bort mina tårar med hans tumme, jag kände igen den rösten, det lät som pappa. Men det är omöjligt, jag dödade honom tillsammans med mamma. Jag började röra mig och försökte gå lös, men hans starka armar hållde mig kvar. Utan jag visste det så började jag gråta och skrek efter mamma.
“Mamma! Pappa är här!” Jag började sparka och slå honom men han fortfarande hållde mig kvar. Jag vill bort från honom, bort från den som misshandlade mig i flera år. Men mamma kom aldrig, jag kunde känna att han kramade mig hårt och började viska till mig att lugna ner. Utan att jag visste det så långsamt lugnade jag ner mig när han pratade med mig. Jag kände mina ögon lockar bli tyngre och tyngre. Det sista jag hörde innan allt blev svart var rösten igen.
“Du är i trygga händer nu”
En polis med blont hår kom in i ett litet kontor, han satte sig ner och tog fram sin gråa dator och kollade igenom filerna. Han hörde sedan en svag röst säga något, han visste direkt vem det var och gick till en cell. Han öppnade dörren försiktigt och kollade på den lilla pojken. Den lilla pojken har varit här ganska länge nu, han har varit här i tio år nu, han är väldig tyst men han är en väldig bra vän. Polisen gick in i cellen och satte sig bredvid den lilla pojken som satt på golvet med några leksaksbilar. När pojken upptäckte att han var där så aktakerade pojken honom med pussar och kramar. Den blonda bara skrattade och kollade på den lilla pojken med ett leende. Han älskade allting om den pojken, han var söt och hade underbara läppar, hans lilla kropp var så smal och hans små händer var det bästa. Han kollade på pojkens läppar och slickade sina läppar, så mjuka och så rosa, och det bästa, kyssbara. Han tog långsamt sin hand till den lilla pojkens lår och masserade de långsamt. Han hörde hur den lilla pojken började ge ut ett stön, han bet sin läpp och tog sin hand i pojkens tröja och tog sina kalla händer över den lilla pojkens kropp. Han tog av pojkens tröja och lagg honom försiktigt ner på rygg. Han hollde den lilla pojkens ansikte och vände den så att den lilla pojken kollade på honom. Han älskade allt om pojken, hans små händer, hans kinder, hans lilla kropp, hans lilla näsa och till och med hans små ärrs. Han kollade i honoms ögon och kände sig som att han var i himmelen.
