Det var en vanlig dag i skolan. Jag hade precis haft en NO lektion. Det hade tagit en stund att komma ifrån lektionen, eftersom läraren var alldeles ny och kunde inte tiderna så bra. Nästan hela klassen kom försent till idrotten. Vi skulle ha basket. När jag var liten älskade jag basket. Men nu var det inte roligt längre. Jag hade tappat all min bollkänsla så nu får jag bara panik när jag håller i bollen. Min bästa kompis Lukas hade som tur var, kommit i mitt lag. Lukas var bra på basket, så jag var glad att vi var i samma lag. Lukas var bra på sport. Nästan alla sporter.
"Thomas!" Kom igen, du får hjälpa ditt lag! sa idrottsläraren. Jag väcktes under min lilla dagdröm. "Passa! ropade jag". Två sekunder senare kommer en boll flygande från Lukas håll. Jag fångade bollen. Jag blev glad att jag äntligen hade lyckats fånga en boll på idrotten. Men mina ben skakade och jag kände mig kall. Jag kunde känna hur mycket min kropp skakade, men jag var inte nervös. Mitt öga fastnade på basketkorgen på andra sidan av idrottshallen. Nätet i korgen svängde häftigt från sida till sida. Mitt öga fastnade på ännu en punkt på Lukas, och sedan på alla de andra eleverna. Deras blickar var kalla. Mitt hjärta slog tre gånger så snabbt, när jag hörde mullrandet, och vad som lät som röster. Mörka röster som sjöng på ett språk jag inte kände till. Mullrandet och Rösterna kom närmare och närmare. Till slut hördes ett knackande och brakande ljud som om någon slog en yxa genom en betong vägg.
En stor spricka visade sig på golvet mellan mina ben. Jag kunde inte röra mig. Det var som om mina ben hade frusits fast i marken. Hela gympasalen skakade. Sprickan spred sig till andra sidan väggen så att väggarna till slut rasade. Mullrandet och rösterna tystnade. De två sidorna av sprickan rördes sig sakta ifrån varandra och fler mindre sprickor visade sig runt om. Jag fick äntligen kontroll över min kropp och slängde mig åt sidan samtidigt som jag slöt mina ögon och hoppades att det var en dröm. Jag hörde hur min klasskamrater sprang skrikandes ut ur gympasalen. Men en röst fick mig att öppna mina ögon. Det var Lukas. Han skrek i panik efter hjälp. Jag såg hur flera stora muskulösa armar sträckte sig upp ur den breda djupa sprickan, som fortfarande rörde på sig. Varelserna i sprickan hävde sig upp på golvet. Mina ögon letade efter Lukas. Jag fann honom snabbt. Han låg medvetslös på sidan av ravinen. "Lukas!" skrek jag och sträckte ut min hand. Men en mycket större hand skymde mitt synfält. Sedan ett ansikte. Ett enormt fult ansikte. Näsan var enorm och det tunna svarta håret hängde över ansikte. Öronen var långa och spetsiga. Fyllda med guldiga örhängen. Men det mest konstiga var dess ögon. De glödde i en ljusblå nyans. Som en blå eld som letar sig ur de djupa ögonhålorna. Jag blev helt förstummad. Jag hade aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Varelsen hävde sig upp ur klyftan. De var så tunga att små bitar av marken krossades när de satt ned sina enorma händer. Varelsen ställde sig vid kanten av klyftan och tittade ned på mig. Benen var kortare än armarna. Varelsen gjorde ett stort leende och sa, "Ég fann hann!" med en mörk röst. "Ég fann hitt!" sa en annan och slängde med något i handen. Det var Lukas. Mitt hjärta hoppade över ett slag.
"Nej! Skrek jag". Varelsen som stod framför mig vände sig morrande om. "Aargh!" röt varelsen och sträckte ut sin hand mot mig. Jag kunde känna den ruttna och fuktiga lukten från den tunga kroppen. Jag flög hastigt upp på benen när en pil kom farande genom luften och borrade in sig i varelsens hand. Jag vände mig snabbt dit pilen kom ifrån. En vit älg kom springandes från ingången till idrottshallen. De stora vackra hornen var täckta med mossa och små rötter som ringlade sig mellan de trubbiga ändarna. Men det var något bakom den majestätiska kronan. En man med en pilbåge riktad mot varelsen. Varelsen röt av både ilska och smärta när den sedan rusade mot den vita älgen, som rusade den också. Mannen på älg ryggen sköt pil efter pil mot den stora snuskiga varelsen. Nu va mannen för när för att skjuta mer pilar, så istället hoppade han högt upp i luften och landade på trollets nacke. Han plockade fram en dolk och högg den i halsen på den vildsinta varelsen. Varelsen vrålade innan den ryckte till och förstenades.
