bästa vän n.f

nueve

Jag vaknar av att Dante väcker mig.

"Hallå, du måste vakna nu. Vi kommer komma försent" halv ropar Dante och skakar om mig.

Jag har tydligen glömt att sätta på ett larm. Jag blev lite distraherad igår kväll.

När jag hade gjort mig klar och packat ihop alla mina saker gick vi ner till lobbyn. Vi skulle äta frukost först och sedan åka tillbaka till Stockholm.

-

Alla var där redan när vi kom ner. Alla verkade ganska pigga, förutom tre personer. Jag, Noel och Amanda. Undrar varför.

"Förlåt att vi dröjde så länge. Elise försov sig" säger Dante och tittar på mig. Jag skämdes lite, ingen aning varför?

"Jag hade svårt och somna igår bara" säger jag tyst. Jag ser hur Noel och Amanda ger varandra en blick, jag gissar de fattar att det var därför jag inte kunde sova.

-

Efter vi ätit frukos var alla klara att åka. Under hela bussresan satt alla bara och pratade och lyssande på musik. Killarna sa vad de tyckte de skulle kunna förbättra tills nästa konsert. Fast den konversationen stoppade vi ganska snabbt, för ingen orkade med att de skulle börja tjafsa nu.

"Du Elise, skulle du villa sova hos mig inatt" säger Noel mitt i allt till mig.

"Öhh, va" säger jag väldigt förvirrad. Jag skulle ha trott att han ville sova med Amanda.

"Jaa, de var så länge sen vi hade en riktig sleepover" säger han.

"Ja varför inte?" säger jag. Jaha, nu ville han att jag skulle sova över. Dagen efter jag hört han och hans flickvän ha sex i rummet bredvid. Okej?

-

När vi kom till Noel var det bara vi två och sedan Carmelo och Fabian kvar i bussen. Alla andra hade redan förts hem. Vi tog våra väskor och gick sedan upp till hans lägenhet.

Ingen av hans familj var tydligen hemma, så vi hade lägenheten för oss själva. Vi bestämde att vi skulle laga mat.

Vi rörde ihop något av de vi hittade deras skåp och kylskåp. Det blev ganska bra till slut. Vi satt och diskuterade och drack vin, såklart, ett väldigt bra tag.

Jag kände att Noel ville säga något om förra natten, men vågade inte riktigt.

-

Vi förflyttade oss till Noels rum, var jag bytte till en av hans hoodies och ett par mjukisbyxor jag hade glömt där.

Sen tog han äntligen upp det när vi hade satt oss i sängen för att se på en film.

"Du alltså förlåt för igår. Det var verkligen inte meningen att vi skulle hålla dig vaken" sa han skamset.

"Det är okej. Jag jobbade ändå ganska länge igår" sa jag. Då lade han sina armar runt mig och drog in mig i en mysig kram. Kändes verkligen som att vi typ var i ett förhållande. Jag njöt verkligen. Men det var vi såklart inte i.

"Det är inte okej. Jag borde verkligen prioritera dig bättre. Jag menar du har alltid varit här för mig" säger han och drar mig ennu närmare honom.

"Jag förstår att du inte hela tiden kan vara med mig. Du är ju i ett förhållande" säger jag.

"Angående det så har jag ett litet problem" säger han och släpper kramen. Jag blev genast kall.

"Vad här du för problem nu då" sa jag lite skämtsamt.

"Jag vill verkligen säga till Amanda att jag typ...ööhh... att jag typ älskar henne" säger han. Hans kinder började rodna och han smålog till sig själv.

Aj. Ajajaj. Jävlar det tog ont. Han älskar Amanda. Han ÄLSKAR Amanda. Nej.

"Jaha, öhh...då ska du kanske säga de till henne. Jag vet inte?!" säger jag. Min röst gick väldigt högt så de lät som att jag grät. Fast det gjorde jag egentligen, men inga tårar kom bara.

"Du gillar inte det?" säger han frågandes men ändå som han skulle påpeka det.

Jag visste inte hur jag skulle svara. Klart som fan att jag inte gillade det. Jag kan inte säga att jag är kär i honom, aldrig. Men det jag kan ha som ursäkt varför jag inte tycker om det är att vi har umgåtts betydligt mindre efter att Amanda kom in i bilden.

"Det känns bara som att du väljer henne över mig, och typ glömmer mig" säger jag mumlandes, nästan så man inte förstår vad jag säger.

Men Noel förstod vad jag sa, men han visste inte helt hur han skulle svara.

"Glömmer dig? Jag har varit med dig enda sen 5:an. Så beroende av mig är du väll ändå inte" säger han. Han låter väldigt arg och hans ord sårade mig verkligen.

Beroende av Noel. Det är jag väll inte. Eller? Det där var det elakaste han någonsin har sagt till mig.

"Jag är väll inte beroende av dig?" mumlar jag.

"Jo det är du faktiskt" svarar han.

Då tog jag bara mina saker och började gå ut från hans rum. Det där var droppen för mig. Han ville inte ha mig mera.

"Elise, jag menade det inte så" försöker han, men jag bara fortsätter gå.

"Jag går nu för att jag tydligen är beroende av dig, och nu är jag inte det. Nöjd?" säger jag snabbt.

"Men snälla Elise stanna för fan" ropar han nu. Jag bara vänder mig om för att snabbt se på honom, torkar sedan mina tårar och går ut.

Jag rusar ut från hans hus, och det är då jag fattar att jag tappade honom.