Tårarna rinner ned för mina kinder och blandas ut i regent. Herregud. Hur kunde du va så dum Nelly. Du faller för den perfekta killen. Och se hur det slutar.
Dante står där och kysser en annan tjej. Jag ser hur hans perfekta mjuka läppar trycks emot någon annans mun på samma sätt som dem brukar göra mot mina. Han som bara kysste mig med sina siden kyssar. Han som gillade mig. Han som jag älskar. Han som står och kysser en främling. Och jag som trodde att jag var kär. Han känner uppenbarligen inte samma sak tillbaka. Hur i helvete skulle han kunna älska mig om han står här o Hornstull och hånglar upp en jävla brud. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte tänka. Ska jag säga något? Jag vet ingenting. Jag är helt frusen.
Dante sluter långsamt ifrån kyssen och lyfter blicken. Hans kristallblå ögon stirrar rakt in i min stjäl. Vad tänker han på? Tänker han på mig? Tänker han på tjejens läppar? Tänker han på mitt krossade hjärta?
Han får ett ansiktsuttryck som visar stress och rädsla. Ändå ser han helt perfekt ut. Jag står där och gråter. Tillslut vänder jag mig om. Jag måste bort härifrån. Ifrån Dante ifrån klubben ifrån allt. Dante springer efter mig.
"NELLY, Vänta jag kan förklara" ropar han men jag vill inte lyssna. Jag vill inte höra.
Hans varma hand tar tag i min handled och svingar runt mig jag står ännu en gång öga mot öga emot honom. Emot de finaste, klaraste och ärligaste ögonen jag någonsin sett. Hans varma han ger mig en rysning i hela kroppen. Det påminner mig om alla gånger jag kramat och kysst honom. Han som jag trodde var helt perfekt. Men ingen är perfekt. Inte ens Dante Lindhe.
"Nelly snälla det är absolut inte vad det ser ut som, okej du måste låta mig förklara"
Men jag bara tittar på honom. Inte en känsla i min blick.
"Jag vet vad du har gjort. Det finns inget mer jag behöver veta" säger jag och vänder honom ryggen och går ned till tunnelbanan. Jag hör hur han ropar efter mig men jag sätter på hörlurarna så fort jag kan. Jag klickar på "a letter to Elise" av the Cure på högsta volym och gråter. Som tur är e hela tunnelbanans vagn nästan helt tomt så jag kan gråta fritt.
Jag springer upp för trapporna. Slår in koden. Tar hissen upp. Låser upp dörren. Jag öppnar dörren till mitt rum. Tar av mig allt jag har på mig och slänger mig ned i sängen. Jag tar upp min mobil och ser ett sms ifrån Dante.
Jag älskar dig Nelly Wallin och jag skulle aldrig göra någonting med flit för att få dig att må dåligt. Okej? Jag måste få prata med dig.
Jag stänger av mobilen och somnar.
Hur ska Dante förklara sig nu då?? Det får vi se i nästa kapitel.
