Kap 2 - Inte så hemskt som jag trodde

103 0 0
                                    

Här står jag. Utanför min nya skola, Rosewood high. Närvös är jag såklart. Vem skulle inte vara det liksom?

På mig så har jag en långärmad tvart tröja med lite polokrage, blåa högmidjade jeans och ett par svarta overknees stövlar. Jag har även två silvriga ringar och ett svart armband.

Jag ska precis öppna porten och gå in på skolan när jag plötsligt får en hård knuff bakifrån och faller hårt till marken

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Jag ska precis öppna porten och gå in på skolan när jag plötsligt får en hård knuff bakifrån och faller hårt till marken.

-Aghh, stönar jag frustrerat.

-Se dig för stumpan, säger en rätt så snygg kille med ett flin på sina läppar samtidigt som han räcker fram en hjälpande hand.

-Det var du som gick in i mig, sa jag sammanbitet samtidigt som jag slog bort hans hand och reste mig upp.

Han flinande bara, samtidigt skannade han min kropp. Topp till tå.

-Akta, sa jag medans jag puttar bort han.

-Ses sen stumpan.

Ush.

***

Jag har inte fått någon som helst vägbeskrivning om vart rektorns kontor är. Bara att jag skulle dit.

Nu går jag då alltså genom korridoren och kollar mig runt för att kanske (förhoppningsvis) hitta en dörr där det står ''rektor'' på eller något. En bonus skulle ju vara att slippa alla blickar. Ja jag fattar att jag är ny men dom behöver inte stirra på mig som om jag är en utomjording eller något.

-Ursäkta, vet du vart rektorns kontor ligger? frågar jag närvöst en blond tjej som står vid ett skåp som förmodligen är hennes. Hållandes i handen har hon en mobil.

Hon lägger ner sin mobil och nu är fokuset på mig.

-Absolut. Det är du som är Alice va? säger hon med ett brett leende på sitt felfria ansikte. Hon börjar därefter gå och visar med en liten ''nick'' att jag skulle följa efter.

-Jaa hur visste du det? skrattar jag smått fram.

-Har inte sett dig förut och vår lärare sa att vi skulle få en ny elev i vår klass så jag antog att det var du, hon ler fortfarande och ser väldigt vänlig ut.

- Aha

-Här är det, säger hon samtidigt som hon knackade på dörren framför oss.

Dörren öppnades och framför oss står en ganska så lång kvinna med orangerött hår och alldeles för skrik rosa läppstift.

-Hej Hannah, och jag antar att det är du som är Alice McCall? fram räcker hon en hand samtidigt som hon log snett.

Jag nickade och skakar därefter hennes hand

-Jag heter Ann och är rektorn på denna skolan, säger hon till mig innan hon vänder blicken mot Hannah och säger, skulle du kunna visa Alice runt idag och få henne att känna sig trygg?

-Såklart, vi måste dock tyvärr gå nu, vår lektion börjar om bara 5 minuter och vi måste gå till våra skåp och hämta böcker och sånt, säger Hannah och började samtidigt att gå.

Innan jag följer efter Hannah så ger Ann mig en skåpsnyckel och ett shcema.

134

Det var nummret på mitt skåp.

Hannah har skåpet några rader längre bort men det är lugnt.

Böcker fanns redan i mitt skåp. Snabbt tog jag upp vår kemibok och skyndar mig iväg till kemin som jag hade.

Hannah hade tydligen Fysik samtidigt som jag hade Kemi. Typiskt.

Stressat som fan kommer jag in i klassrummet. Det är helt knäpp tyst men när jag sliter upp dörren så vänds alla blickar mot mig, även lärarens.

Killarnas blickar är "hungriga?" Och vissa tjejer kollar bitchigt på mig medans andra ler.

-Ursäkta att jag är sen, säger jag skamset så in i helvete.

-Hej du måste vara Alice jag heter John och är en av Kemilärarna på den här skolan, säger han men ett litet litet mikroskopiskt leende.
Du kan presentera dig sen men nu kan du sätta dig där nere bredvid Adam, fortsätter han.

Fuck

----

Så andra kapitlet är härmed klart:) Detta blev inte så roligt som jag hade tänkt mig men aja. Boken kommer iaf snart komma igång lite mer snart så ha tålamod;) XoXo Heddyy <3

17-12-2018

Det äckligt fina leendetWhere stories live. Discover now