PROLOG

56 2 2
                                    


Jag minns hur dina mjuka läppar långsamt lämnade min panna, hur min hand sakta gled ur din och hur du försvann ur mitt liv. Jag minns våran sista stund ihop lika klart som jag minns igår. Även om det är över två år sedan jag såg dig sist, två år sedan din hand sakta släppte min, två år sedan vi lovade varann, att aldrig sluta vara vänner. Antar att vissa löften är till för att rinna ur sanden. Jag undrar om du någonsin håller dina löften?


Hejsan alla fina där ute! Hur länge sedan kan det ha varit sedan jag sist uppdaterade här på Wattpad?

Hur som helst har jag verkligen saknat att skriva och har nu hittat både tiden och inspirationen. Jag kommer framöver uppdatera denna uppföljare till Night Changes och det hade varit jätte roligt om ni velat läsa!


Puss och Kram
Gurkan <33


Midnight Memories | f.sWhere stories live. Discover now