Midnight Memories | f.s

FYRA

Min vecka hade till mesta dels bestått av jobb, jobb och lite mer jobb. Upp till allt jobb försökte jag och Oscar planera Julies födelsedagsfest, det är tur jag får som mest gjort när jag har mycket att göra, annars hade jag nog legat i fosterställning på golvet nu. Lokalen var hyrd och så var även musiken, vi bestämde oss för att köra på bra ljudsystem och allt skulle lämnas vid lokalen i kväll vid 18 och jag hade lovat att finnas på plats. Nycklarna hade jag hämtat ut igår kväll så allt gick enligt schemat. Det knackade på dörren till mitt kontor, kort svarade jag "kom in". Det var min chef som kolla in och jag släppte det jag höll på med för stunden.

"Wilma, du ville vara ledig från imorgon eller hur?" Frågade hon och jag nickade kort.

"Ja jag hoppas det går bra? Har försökt jobba undan så mycket som möjligt" svara jag och hon nickade glatt.

"Det är det jag gillar med dig! Du kan gå tidigare idag också om du vill. Ses på måndag!" Hon lämnade mig och jag återgick till mitt skrivande. några timmar senare stängde jag ner datorn och tog med mig väskan ut från kontoret.

"Hejdå" jag log tacksamt mot min chef när jag mötte henne på vägen ut och hon log tillbaka. Jag åkte hem och drack en kopp kaffe med mamma, vi satt länge och pratade, bara hon och jag. När klockan började närma sig 18 tackade jag för kaffet och gick tillbaka ut till bilen. Framme vi lokalen stod där redan två skåpbilar och en personbil, jag skyndade mig fram och hälsa, där efter låste jag upp dörren och vi började bära in allt, det tog en timme att ställa ljudsystemet på plats, flytta in allt pynt och tillbehör.

Min telefon ringde precis när bilarna åkte ifrån mig, det var Max. Jag plockade snabbt upp telefonen.

"Hej!" sa jag glatt och började gå mot bilen.

"Hej, va har du för dig?" svarade han nästan lika glatt.

"Inget speciellt, har precis tagit emot allt inför festen."

"Vill du käka kinamat?"

"Jättegärna, ring du och beställ så plockar jag upp det på vägen" Sen la vi på. Jag backade ut från min parkering och gav mig ut på vägen igen. Det var inte många andra ute på vägen, solen stod lågt och gav en pastell färgad himmel bakom sig, på radion spelades gamla favoriter och jag nynnade tyst med.

Dörren till kinarestaurangen plingade välkomnade när jag gick in, det var inte många där så jag gick direkt till personalen.

"Hej, jag skulle hämta en beställning för Max E?"

"Ja, alldeles strax klart!" ler tjejen i kassan och jag ler tillbaka.

"Wilma!" Jag vänder mig förvirrat om och höjer lätt på ögonbrynen.

"Oscar?" säger jag förvånat och vi möts i en snabb kram.

"Det var inte igår, hur mår du?" säger han och vi sätter oss ner vid ett av de tomma borden.

"Jodå, allt är bara fint, själv då?"

"Nej men livet rullar väl på, har precis fått heltids anställning så nu kan man väl nästan inte klaga" skrattar han skämtsamt och jag följer med.

"Men va roligt! va jobbar du med?" frågar jag.

"Brandman, själv då?" svarar han och jag kollar förvånat på honom.

"wow, va kul! Jag jobbar på Zaras kontor, så sitter mestadels vid min dator" ler jag och han nickar.

"låter som du är på väg mot din dröm?" jag nickar till svar.

"Hur är det med Felix?" frågan flyger ur mig, jag kunde inte låta bil. Oscar kollar mig i ögonen och leendet på hans läppar svalnar av en aning, jag ångrade snabbt frågan.

"Jag har inte pratat med honom på två år, efter att ni gjorde slut packa han sin väska och drog, jag vet inte vart han är eller hur han mår. Men hoppas han har det bra" svarar han och jag nickar långsamt.

"Jag hade ingen aning" sa jag och kände nästan lite skyldig.

"men det är absolut inte ditt fel, Felix hade det inte lätt, och han har aldrig varit någon som visat eller pratat om sina känslor, så hans lösning har alltid varit att rymma. Men jag trodde faktiskt han skulle komma hem, när jag lämnade av honom på flygplatsen den kvällen." Jag suckade tyst, så mycket man inte har en aning om, men som man ändå spelar en så stor roll till.

"Max E" en kvinnlig röst från kassan avbröt tystnaden mellan mig och Oscar. Jag reste mig upp och så gjorde även Oscar.

"Hur som helst" sa jag och harklade mig. "Det var roligt att träffa dig igen, om du inte har något för dig imorgon kväll så ska vi ha överrasknings fest för Julie, du får jättegärna komma" ler jag och han nickar.

"Gärna det" svarade han och jag nickade, och tog mina påsar.

"Vi ses" log jag och han vinkade lätt.

Max mötte mig i dörren, med sitt stora leende och glittrande ögon.

"Äntligten! trodde jag skulle svälta där ett tag" skratta han och tog emot påsarna. Vi satte oss ner framför TV:n, med bordet fyllt av matförpackningar. Vi kollade på Spider Man, som alltid, tills himlen var mörk och jag behövde åka hem.

På hela resan hem kunde jag inte sluta fundera på vart Felix kunde vara, vad han gjorde och hur han mådde. Tänk om han inte fanns mer?

——-
Nuså! Börjar det ändå hända lite grejer
Internationella kvinnodagen idag! Du är grym!!

Ily