Kniven mot hjärtat

Bara jag

Flaskorna blir flera, timmarna blir färre. Först var det fyra, sen fyra gånger två, åtta gånger två, sexton gånger.. Nu har hon tappat räkningen igen, idiot.

Instängd i sitt rum efter skolan, där har ni henne. Katten ligger bredvid, hon lyssnar på musik, och tårarna rinner som vanligt. Hennes bästa vän och fiende är också med vilket får hennes ångest att lätta lite för då kanske han inte skadar henne idag. Ser ni inte? Där, under kudden. Silvrigt, det skiner nästan, ganska litet,vasst och förmodligen stulet. Klockan är bara fyra på eftermiddagen men det stoppar honom inte, hon hör det välkända ljudet. När han knäpper upp den där burken, hur han klunkar i sig det för att sedan upprepa händelsen.

Helvete, hon hör stegen mot hennes rum, nej förresten det var bara till rummet bredvid, köket. Han öppnar kylskåpet och hämtar flera burkar. Hon pustar sakta ut och precis då öppnar han dörren. Han ler, ler mot henne. Hon ler tillbaka med tårarna i halsen. Skada mig inte, inte idag tänker hon. Men hans leende blir till ett flin, som om han hört hennes tankar. Eller tänkte hon högt igen? Han sätter sig på hennes säng och ser den silvriga saken. Skrattar tyst, känner hur hans andedräkt luktar alkohol. Han tar upp den innan han försiktigt nickar menandes mot henne. Hon känner nu hur tårarna inte kan hålla tillbaka längre, ingen ide att säga ifrån. Ger honom min arm, sekunden senare känner hon smärtan, blodet och hur något nytt skrivs in på hennes hud.

När han är klar klappar han henne på huvudet och går därifrån. Så var hon ensam igen. Katten gick ju för länge sedan. Nu hör hon ljudet igen, burkar som öppnas, vätskan som åker ner i någons hals och teven som nu har högre volym än förut.

Igår försökte hon nästan prata med någon, men det är ju bara hon som överanalyserar. Allt är normalt, normalt. Det är okej, det är bara jag som måste vänja mig. Det är inte han det är fel på det är bara jag.

Bara jag