vi var alltid nervösa när vi träffade varandra. första gången, andra, tredje, fjärde, sjunde, sista gången.
första gången var självklart. redan andra gången visste vi att det var rätt och hur skulle det inte kunna skrämma oss? två sårade själar, livrädda för att känna något igen. tredje gången höll hans trygga armar om mitt rädda hjärta och vi både visste att det var såhär det skulle vara. ändå kom den sista gången, då när vi var så nervösa som vi aldrig tidigare varit. men det var ju för att vi visste. vi visste att det var den sista gången.
hejdå du
hejdå oss
hejdå hjärtat
YOU ARE READING
vi passar i tanken
Poetrynej jag håller inte kvar vid gamla känslor, jag har bara inte hittat några nya än