jag tänker ibland att han räddade mig från lyckan, jag tror ändå inte att jag hade kunnat hantera det. en gång var vi i närheten av den, på kammargatan om eftermiddagarna när vi var ensamma i världen i solljuset i hans stora säng. Det var som en värk inombords, som om jag skulle svämma över och slå runt inom mig, volta på insidan.
YOU ARE READING
vi passar i tanken
Poetrynej jag håller inte kvar vid gamla känslor, jag har bara inte hittat några nya än
