De sa att det skulle bli roligt

Kapitel 4

Jag vaknade utav att jag kände, tryck i öret. Jag öppnade sakta mina ögon.. Fan han jävlen kommer att skicka mig utomlands. När jag var helt vaken, så såg jag att mina händer är bundna och att vi inte var på ett vanligt flygplan utan en privat flygplan. Jag fick PANIK!! Jag kan fan inte lämna Sverige. Nu är det omöjligt för mig att rymma hem och polisen kommer fan inte hitta mig för fem öre.

Jag började att hupervintera. Jag kan inte vara här, jag måste hem. Jag kommer att fucking dö."Hallå, släpp ut mig från det här jävla flygplanet,SNÄLLA"

SNÄLLA SLÄPP UT MIG, JAG MÅSTE FÅ KOMMA HEM!! Om det inte kunde bli värre, så visste jag aldrig att jag var flygrädd, då jag aldrig har flyget innan. Jippi min första gång är när någon vill kidnappa mig.

Efter alla känslor, så började jag både gråta och skrika och försöker att ta bort tejp själv för mina fast bundna händer. "JAG KOMMER ATT FUCKING DÖ, JAG ÄR FLYGRÄDD!!"

"Kan du hålla käften någon gång, jag försöker faktiskt sova" rösten kommer bakom mig, jag försökte kolla bak. Men det var skit svårt du mina fötter var också fast bundna. Jag såg Albin men även HAN (hon vet fortfarande inte namnet på Ethan)

"Så efter 30 min av både skrika och gråta, så pratade du mig, både du inte du gå till sjukhuset för att kolla om du kan skaffa barn i framtiden, eller om din pipi ens klarade sig" Jag försökte att vara kaxig, ändå om jag var fortfarande flygrädd och kunde knappt hålla gråten längre. Jag ska fan inte vissa att jag är svag, det räcker att jag skämde ut mig själv i 30 min.

"Du din jävel, DU" Jag pekade mot han. "Om du försöker rör mig en gång till, så kommer jag göra så att du önskar att du aldrig träffade mig" Han kollade mot mig med frågande blick.

Under min och Albins fina prat, så kunde jag få upp tejpen på mina händer.  Men det var fan svårt (kolla på Youtube hur man gör, så att du får en bra bild hur hon gjorde)

Jag sprang mot honom, planet var ganska litet ett starand privat plan. Ändå om mina fötter var fast budna, så kom jag fram till honom utan ramla. Jag la händerna för hans hals, och försökte strypa så hårt jag kunde. Han gjorde inte ens en enda minn, han gjorde så att jag började undra om han ens hade känns i halsen. Jag var så sjukt fokuserat att jag skulle döda honom. Jag märkte inte ens att han tog ut en spruta...