De sa att det skulle bli roligt

Kapitel 6

Det var några killar runt ett rund bord. Han nickade lätt mot en tom stol, som vissade var jag ska sitta. Mitt emot mig var min klasskompis Karl.

"Vafan gör du här Karl? Är du också kidnappad" viskade jag.

Jag trodde att jag viskade, men hela gruppen började hånskratta.

"Starcks lite, tror hon att du är kidnappad?!" Och skrattade.

"Förlåt Michell, jag är anledningen till att du här. Jag har spionerat på vår klass den dagen som jag började det var mitt uppdrag"

Just där och då fällde hela min värld igen, han är anledningen till att jag aldrig kommer att se min appa och mamma igen. Han är anledningen till att jag förlorade min bästa vän Lisa och han är också anledningen till att jag måste lyda vad de säger till mig att göra annars kommer jag dö.

Jag ville verkligen attackera honom och strypa ihjäl honom för att han skulle dra helvete och brinna upp. Men när jag tänkte på mina brännmärke så vågade jag inte.

Det började snacka om saker som jag inte visste en aning om. Det kände som att det pratade ett annalounda språk. "Michell håller du med?" Frågade Karl.

Jag kollade argt mot han, hur vågar han prata med mig. "Lyssna nu din jävla idiot jävel, bara för att jag inte döda dig direkt, så betyder det inte att du får prata med mig. Lyssna din jävel jag kanske är en tjej. Men jag är din död, så våga inte ens kolla mot mitt håll"

Alla var helt chockade över mitt sammanbrott, och ingen visste om man ska vara rädd eller skratta.

"Ja ja gumman, du kan vara självsäker hur längde du vill men du kommer bryta ihop snart" sa Ethan

Vi kan väll gå igenom reglerna som du måste följa om du inte vill ha mer brännmärke, och då kollade jag ner mot mina brännmärke. Jag hade mitt värsta pokerface, som vissa att jag var en bad bitch. Men jag började också tvivla på mig själv.

Om jag ska sammanfatta lite om vad mötet handlade, jag får inte flörta med någon, inte rymma och måste göra vad de säger åt mig att göra osv osv. Lyssnade knappt vad de sa för att jag bryr mig inte heller. Dör heller än att stanna här....