Lämna mig inte...

Kapitel 14

*Shawn's perpsektiv*

''Det är inte det jag skriker för det står en man utanför fönstert'' skrek Ally och pekade mot fönstret. Det blixtra igen och nu såg jag någon mörk klädd människa där med något i handen, såg ut som en mobil av något slag. Ett par sekunder senare ringde Ally's mobil, det var Max.

''H-hej?'' svarade hon nervöst.

''KAN NI SNÄLLA SLÄPPA IN MIG?!!''

''är det du som står utanför fönstret?!''

''JA!''

Jag reste mig upp och öppna dörren för Max. Vi släppte in honom, gav honom en kopp kaffe, och lät honom sätta sig ned i en fotölj.  Han berätta varför han var här hos oss, han hade varit hos sin flickvän, 14 år och flickvän? jaja. och han var på väg hem när det börja åska så stannade han här hos oss. Ally kröp upp i mina armar igen, jag omfamna henne och kysste henne på huvudet. Max kollade mot oss och log.

''Förlåt för allt jag försökt sabba för er dessa år'' sade han.

''Ingen fara brossan, du gjorde det bara med kärlek. Jag förstår att du inte vill att samma sak ska hända som med Fred''

''woah woah woah! Vem är Fred?'' frågade jag och kollade på Ally

'' Fred är mitt ex. Han misshandla mig och behandlade mig som sopor rent ut sagt'' sade hon '' men jag vet att du aldrig skulle göra så mot mig Shawn''

''Du kan vara lugn, du också max. Jag kommer aldrig behandla dig som han gjorde'' sa jag och kolla på dom båda.

''Bra, jag vill bara hennes bästa'' sa Max.

Vi väntade tills åskan hade försvunnit innan vi gick och lade oss, Max fick sova i vårt gästrum över natten. Strömmen kom precis tillbaka också. Jag och Ally kröp ner i sängen och drog täcket över oss, jag stängde mina ögon och försökte sova men Ally sade något.

''Tack Shawn''

''För vad?''

''För att du alltid finns här för mig'' sade hon och lade sitt huvud på min bröstkorg.

''Jag älskar dig'' sa jag och strök hennes hår.

''Jag älskar dig mer''