Syster till Oscar Molander

8. Hjälpen

"Omars perspektiv"

Det skulle ju vara jag som gjorde det. Felix ska alltid vara före, jaja bara det inte händer någonting mellan dom så har jag fortfarande en chans.

"Felix perspektiv"

Påväg till Hanna så var jag lite nervös och det brukade jag aldrig vara, inte ens när vi skulle uppträda.

När jag såg huset så kändes det som om hela magen vände sig upp och ner.

"Andas Felix andas" intalade jag mig själv.

Jag tog modet och knackade på dörren.

Dörren öppnades av en ganska lång brunhårig kvinna som var väldigt lik Hanna, så antog att det var hennes mamma.

"Hej, eh.. Jag... Tänkte bara fråga om eh... Hanna är hemma?"

"Jadå, hon är uppe på rummet" sa hon och log.

"Kom in, kom in"

"Maria" sa hon och sträckte fram handen. Hon verkade vara en riktig glädjespridare som inte ville någon något ont.

"Felix" sa jag och skakade hennes hand.

"Hennes rum är upp och för trappen och rakt fram"

"Hannas perspektiv"

Jag hörde några prata där nere och det lät inte som någon som redan vart där eftersom att jag hörde att det knackade på dörren.

Efter en stund så hörde jag fotsteg i trappen och senare en försiktig knack mot dörren.

"Kom in" sa jag.

Dörren öppnades och in kom Felix.

"Hej" sa jag och log.

"Hej"

"Kom in och stäng dörren" sa jag och log

"Det är inte så fint här än haha"

"Det gör inget, kom faktiskt hit för att fråga om du typ ville ha hjälp. Ogge sa att du var hemma och skulle fixa rummet"

Fortfarande Hannas perspektiv

"Jaha okej, va snällt" sa jag och rodnade lite. Jag var verkligen inte tjejen som rodnade, vad är det med mig?

"Jadu, om du vill hjälpa till kan du ju börja ställa in böcker i bokhyllan" sa jag och skratta.

"Vilken låda ligger dom i?" Frågade han och kolla på alla 1000 lådor som stod på golvet.

"Haha, den" sa jag och pekade på den minsta kartongen. Jag hade inte så mycket böcker, kan bero på att jag inte direkt gillar att läsa.

"Felix perspektiv"

Jag lyfte upp kartongen och ställde den på sängen, sedan öppnade jag den och tog upp bok efter bok och ställde in dom i bokhyllan. Eftersom att jag var tvungen att vända mig om mot Hanna varje gång jag skulle ta en bok så såg jag henne hela tiden. Hon var så himla fin.

Jag tog upp den sista boken och kollade på den, jag blev väldigt förvånad eftersom att det var våran bok. The Fooo's bok.

"Gillar du oss så mycket?" Frågade jag och visade henne boken och log.

"Asså eh, nej men måste ju stötta brorsan förstår du väll" sa hon och blinka med ögat och log.

Åh shit, hennes leende. Perfektaste någonsin.

"Jaja, vi säger väll så" sa jag och log och ställde in den i bokhyllan.

"Jag är klar" sa jag och satte mig i sängen.

"Omars perspektiv"

Jag kunde inte tänka på något annat än att Felix och Hanna var ensamma i hennes rum just nu. Tänk så hade dom redan kyssts och låg och hånglade nu? Vem vet? Inte jag iallafall. Jag förlorade på alla matcher och det gick jättedåligt.

"Men öj Omar, koncentrera dig" hörde jag en röst säga. Jag vaknade upp ur mina tankar och kollade på Oscar som rösten kom ifrån.

"Vad tänker du på?" Frågade han.

"Asså nej ingenting"

"Felix och Hanna ellerhur?" Frågade Ogge.

"Okej då.. Ja" svarade jag och kollade ner på fötterna.

"Jag har knappt pratat med henne och jag hatar folk som säger att dom gillar nån efter en så kort stund.. Men jag tror faktiskt att jag gör det. Det ända jag kan tänka på är att det är han som är med henne och inte jag."

Förlåt för ett dåligt kapitel! Det finns egentligen inte ursäkter till det här kapitlet, kanske att jag är trött men ja..

Men förlåt för urusel uppdatering, men vi båda har skola med mycket läxor och prov! Men vi ska .försöka. att skriva minst två kapitel i veckan, vi vet att det låter/är väldigt lite men vi hinner typ inte mer!

Och taaack så sjuukt mycket för över 800 läsare. Nyss var det 300, helt sjukt! Tack!