I dina armar kan jag dö

Kapitel 1 "nyheten"

{Noras perspektiv}

Jag hade hög feber och spydde, vi var på väg till sjukhuset.. Allt blev bara konstigare och konstigare, till slut svimma jag av.. Allt blev svart...

Jag vaknade i en sjukhus säng. Jag tittade mig omkring.. Jag var helt ensam.... Plötsligt kom mamma och pappa in med en doktor efter, de hade gråtit det syntes!

- Nora, sa doktorn.... Du har....

Han stannade upp mitt i meningen och satte sig på knä brevid mig.

- Du har............. Cancer......

Jag stirrade rakt fram, vände mig till mamma och sedan pappa, båda grät.. Jag började också gråta!

- Men Nora, fortsatte doktorn.. Som tur är har du en väldig tur... Den cancer du har fått är botlig! Du ska endast få en cellgiftsbehandling, dock en stark en men den kommer hjälpa...

- Jag.. Jag... Jag var mållös vad skulle jag säga? Jag hade nyss fått veta att jag har fått cancer, visst den kanske var botlig men ändå, det är ändå cancer..

- Jag vill inte dö, fick jag ur mig...

- Det ska du inte heller! Sa doktorn..

----------------------------------------------

*Nästa dag*

Felix ringde.... Jag svarade,

- Hej, vart är du frågade han...

- Ehh, Ehh...

- Nora?! Vart är du..

- Jag är på sjukhuset.. Svarade jag till slut.

- VAAA!!!!!?? Jag kommer. Sa han och la på...

Jag lutade mig mot kudden och blundade.. Men det gick inte att somna det gick inte!!!!!!!

Då flyger dörren upp, Felix springer fram till mig och kysser mig..

- Vad gör du här sa han?

- Felix..... Jag har fått... Cancer... Sa jag tyst...

Jag såg hur en tår föll ner från Felix kind ..

Sedan dess är ingenting sig likt.