mångudinanas dotter

6

jag vaknade med ett ryck jag viste inte varför.  Jag kollade mig om och märkte att rummet jag var i var koll svart jag kunde inte ens se min hand när jag höll den framför mitt ansikte. Jag reste mig och börja gå men jag kom inte så långt fören jag slog mitt huvud i något jag ag stäckte fram min hand och kände en trä akrig väg  det kanske är en dör jag började att känna åt vänster och kände ett kallt metall handtag.  Jag  stärkte sakta fram min hand och truck ner hantaget  och när deörren öppnade sig så fick jag ett stark ljus i mina ögon jag tog snabbt  upp min hand framför ansiktet  å efter en stund började mina ögon att vänja sig. Det första jag såg efter att mina ögon hade vänt sig var en äng med  gräs som räckte ända upp till min midja. Ett lände spred sig på mitt ansikte när jag såg kvinnan på andra sidan ängen,  jag viste inte varför men jag kunde inte komma på varför jag vart glad av denna kvinna. Kvinna vände sig om och började att gå mot mig men innan hon han fram så  lev allt svart framför mina ögon jag fick panik av mörkret  jag kollade upp mot himlen men det fanns inget där ingen måne inga stjärnor bara konstant och evigt mörker. En tår ner från min kind  å sen en till ända tills jag öppnade mina ögonen och såg min tv jag kolade mig om å ja var i mitt rum.  men helt plötsligt stog en kvinna framför mig hon hade kolsvart hår slitna kläder  hon kollade mig i ögonen och sa med en hes röst 

- du unga flika kommer möta ett öde som är  värre än den svartaste natt  å den kallaste av vintrar och den hungrigaste av blod, du kommer känna en smärta som känns som ditt hjärta blir utslitet ur din krom men en kärlek som är stärkare en ditt hopp. Men du kommer inte att vinna men inte förlora

- vem är du och vad pratar du om 

- o rara flicka om din mor förstås, du kommer att förstå i sinom tid

Hon försvann  bar. jag började tänka men jag förstår inte vadå i sinom tid  och vad har min mamma med det här att göra hon är ju död.  Jag reste mig upp och gick till köket jag satte på vattnet när jag såg att min tvilling bror kom ner  

- Hej  Anton varför ar du uppe så sent 

Han svarade inte mig vilket var konstigt för han missar aldrig skansen att prata om sig skälv  jag kollade på honom han såg ut som om han hade vart på värsta fäste och sedan fåt backfulla. Jag stirrade surt på Anton men skade siden på mitt huvud för att dricka mitt vatten. Anton närmade sig med sina tunga släpande fotsteg. Han gick sedan rät igenom mig jag stirrade skockat på min bror men så hörde jag en  kvinnlig röst  

- Anton älskling  i kväll är Simons fest du ska väll gå ditt med mig va 

- Alice  nej jag ska gå med James, Alex 

- Men gubben varför kan du inte gå med mig 

-KAN DU BRA HÅLLA KÄFTEN JSG SA ATT JAG SKA GÅ ME DGRABBARNA TILL DIG I GÅR MEN DU FUKING LYSSNAR ALLDRIG  

- VAD SKA JAG GÖRA DA DU OCH DIN SYSTER ÄR FAN LIKA DANA BAR ATT HON ÄR EN FUKING BLIND BIHCE  SOM INTE ÄN SER VAD SOM HÄNDER FRAMFÖR NÄSSAN PÅ HENNE 

innan jag han höra vad  Anton sa så blev allt svart igen. Vad  menar Alice med att jag inte ser vad som händer framför ögonen på mig och varför ser Anton ut som en bakfull person och vem var den där kvinnan på andra sidan ängen. Jag satt där ensam i det å enliga mörkret  utan att veta vad som händer utan att vet varför mamma inte lever utan att vetat att jag alltid har vart ensam i det å enliga mörkret.  Jag ställde mig upp och började gå jag gick å gick i vad som kändes so timmar sedan dagar som blev till månader som blev till  år men under hela den här tiden var det bara en känsla som drev mig att fortsätta och den känslan var  att få veta vem min mamma var. Till slut nåde jag den ängen den ängen allt hade börjat på  jag gick ut på den och började gå och jag fortsatte gå tills jag kom till et vatten drag. och helt plötsligt blev jag enormt törstig jag böjde mig ner och drack lite. Det smakade som vatten melon jag log och började att dricka mer tills jag kände en varm hand på min axel. Jag vred mitt huvud och där såg jag den där kvinnan från andra sidan ängen jag såg hennes vackra vågiga blonda hår och hennes vita långa klänning som satt perfekt på hennes smala figur. men jag kunde inte komma i håg hennes ansikte även när jag kollade på det i detta nu.

-Hej mitt barn, mitt vackra barn

- mamma är det du betyder det här att.....

- nej mitt barn det betyder att du har klarat testet som så många inte har klarat men det betyder också en hel del prövningar i din framtid 

- vad menar du med det mamma 

-jag önskar att jag kunde för klara men då skulle ditt öde inte vara ditt om du inte tar reda på det skälv 

- har jag ett öde, å vart är jag någon stans 

- jag Alexandra alla i värden har ett öda bara att ditt skiljer sig som för många ändra från den vanlig av värden, jag önska att jag kunde berätta vart vi är men jag vet faktiskt inte själv

- mamma varför försvann du ur mitt och Antons liv  

- å gumman du kommer att lära dig det snart nog

- vad ska det betyda mamma

- hej då min kära dotter vi ses snart i gen

-mamma nej förvinn snälla inte i gen jag behöver dig mamma

Hon var borta inget sår att hon hade vart här förutom en röd ros, jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonen. Jag lyfte sedan mina händer knöt som och slog så hårt jag kunde i markan jag fortsatte så i unge för 5 minuter innan jag skräck så högt jag kunde. jag kände hur tårarna började spruta ut ur mina ögon men jag brydde mig inte jag bara skräck och skräck och slog min händer i marken om och om och om igen inan jag var i det svarta rummet i gen.

------------------------------------------------------

Hej alla hoppas ni gillade den här sidan och lessen att jag inte har kunnat uppdaterat tidigare men jag har  haft en massa att gör men jag ska försöka att lega ut minst 4 sidor i månaden tack så mycket att ni läser älskar  er.