Det ingen vet - o.m

Kapitel 5 - Fattar du?

Jag kollar runt i matsalen, letar efter en plats att sitta på. Mina polare har dragit till donken men jag valde att stanna här.

Det finns bordet, där alla snygga brudar sitter. Dom som jag har varit i säng med, varenda en. Sen finns bordet för dom neutrala människorna, som varken är si eller så. Ett bord med bara töntar, som snackar plugg hela tiden. Där skulle jag aldrig sätta mig.

Vid ett bord för fyra, sitter Felix ensam och skyfflar i sig maten som idag består av köttbullar och potatis. Han berättade om något prov idag, kanske skulle han kunna hjälpa mig med att träna åtminstone lite till det. Jag har ju fått varningar från alla lärare om mina betyg, att dom bara sjunker.

Jag väljer att sätta mig mittemot honom. Skulle jag satt mig vid honom för något år sen, då skulle jag också ha klassats som tönt. Jag minns hur det var då. Jag var inte en av de coola personerna, jag var en av de neutrala människorna. Hela tiden hade jag kollat mot Felix, som alltid gått ensam och alltid suttit ensam. Jag hade tyckt synd om honom, helst av allt ville jag bara gå fram. Men jag var för feg. Jag hade kollat på hur alla de coola personerna skrattat åt honom, retat honom. Jag hade inte funnit det roliga i det hela. Jag förstod inte, varför var det så kul att reta en person?

Idag förstår jag. Det är riktigt kul att reta honom, att slänga ut elaka kommentarer eller fälla krokben på honom när han går förbi. Speciellt när han har tusen olika papper i famnen, då dom flyger åt alla håll och kanter.

Brickan skjuter jag upp på bordet och drar ut stolen. Blickar vänds mot oss. Oscar sätter ju sig vid Felix. Vad är det här? Men att klassas som tönt skulle jag inte göra. Men Felix däremot, hans status kan stiga direkt. Han kanske får hänga med de andra töntarna nu. Eller till och med de neutrala.

"Tja" säger jag och sätter mig ner.

Felix kollar chockat på mig när jag stoppar gaffeln i en köttbulle för att sedan stoppa in den i munnen.

"Varför pratar du med mig?" Frågar Felix med ren svenska. Utan att stamma.

"Wow tönten kan fan prata!" Säger jag och himlar med ögonen.

"Alla kan prata Oscar, det gäller bara att få fram något ljud och värma upp halsen genom att-"

"Jag kom inte hit för att ha någon jävla teknik lektion med dig" muttrar jag.

Felix skjuter upp glasögonen som åkt ner en aning på näsryggen och harklar sig.

"NO, inte teknik. Det var NO jag pratade om. Teknik är-"

"Men skit samma vad fan det heter. Jag bryr mig inte" fräser jag och han sjunker ner på stolen.

Jag kollar på honom. Hans hår ligger i en mittbena, kammat bakom öronen. De svarta glasögonen får honom att likna en riktig tönt. På sig har han en grön rutig skjorta med en orange ylletröja över, säkert stickad av hans farmor. Av vad jag såg innan jag satte mig så hade han beiga byxor på sig och vita Converse.

"Varför satte du dig vid mig då? Flickorna där borta ser ju ut att vilja ha dig mer än vad jag vill. Inte för att jag vill ha dig" mumlar han.

Jag rynkar pannan och kollar mot "flickorna" som diskret kollar på mig.

Herregud, den killen pratar till och med som en tönt. Vem säger ens flickorna? Förutom 64 årige Mattias.

"Vi har prov idag, i vad?" Frågar jag och han höjer på ögonbrynen.

"Hade du hängt med på lektionerna så hade du vetat" säger han.

Irritationen stiger i mig. Varför är han så jävla jobbig?

"Idiot lägg av, vad fan har vi prov i?" Ryter jag och spänner nävarna.

Han ser plötsligt rädd ut, där han sjunker ihop till en liten människa och kollar blygt upp på mig. Enligt många vuxna skulle han säkert klassas som söt. Men han är ful.

"Mattematik" säger han och petar med gaffeln i maten.

"Kan du berätta mer om det?" Frågar jag med en låg röst. Det förvånar Felix, för jag fräser inte. Jag talar med en låg ton till honom.

"Ekvationer" svarar han kort och jag himlar med ögonen.

"Vad är det?" Min fräsiga röst är tillbaka. Felix suckar och reser sig upp.

"Jag tvivlar på att du vill gå ut med mig från matsalen, så möt mig vid lådan om 10" säger han och går iväg med brickan i handen.

Jag muttrar surt för mig själv. Lådan vet alla vart den är, en vanlig låda som står i ett hörn i skolan. Helt ensamt och avskiljt från andra. Jag vet många som har haft sex på just den lådan, inklusive jag, jag och en tjej var dom första som hade det. Men aldrig att jag tänker röra den igen. Den är vidrig och jag förstår inte varför Felix vill vara vid den. Fast den människan är konstig hela han, så egentligen förvånar det mig inte. Jag äter snabbt upp min mat som inte alls är god. Men min mage skriker mer eller mindre av hunger så jag står ut. När elva minuter har passerat reser jag mig upp från stolen, lämnar brickan kvar på bordet och styr stegen mot utgången av matsalen. Som vanligt hörs fnitter från bordet med alla snygga brudar. Men jag kastar inte ens en blick på dom utan ler bara självsäkert och kör ner händerna i fickorna på jeansen. Det känns coolare att gå så. Man ser mer avslappnad ut.

En kvart efter Felix lämnade mig vid bordet dyker jag upp vid den äckliga lådan. Felix står lutad mot väggen med böckerna tryckta mot bröstet och armarna i kors. Han rynkar på näsan när jag kommer och spänner hela kroppen. Kanske ångrar han sig att han valde en sån avskild plats dit knappt någon kommer.

"Du är sen" påpekar han jag lutar mig mot väggen mittemot honom.

"Är du min lärare eller?" Frågar jag spydigt.

"Vi sa om tio minuter, jag vill att du respekterar det" säger han utan att svara på min fråga.

Med snabba och stora steg tar jag mig fram till honom och trycker upp han mot väggen. Handen knyter jag fast i halsen av skjortan och hindrar även honom från att kolla ner.

Det är med rädsla i ögonen som han kollar upp på mig och möter min blick.

"Du ger fan i att berätta vad jag ska göra" fräser jag och hoppas på att min andedräkt luktar så mycket rök som möjligt, vilket den borde göra då jag rökte innan jag gick hit. Hans äcklade och rädda min får mig att förstå att jag luktar rök också.

"Fattar du?!" Ryter jag och trycker honom hår mot väggen.

"J-j-ja-a" stammar han fram.

Argt kollar jag in i hans ögon innan jag släpper honom och backar bak. Han hostar och gnider handen mot halsen där jag höll i skjortan.

"Nu, berätta vad fan ekvationer är" morrar jag och han nickar.

Snabbt öppnar han boken och börjar berätta om vad ekvationer är. Jag sjunker ner mot väggen och försöker koncentrera mig så gott jag kan. Men med mina koncentrations problem blir det svårt.