Det ingen vet - o.m

Kapitel 21 - Konsert

•Alvas perspektiv•

Jag tar en liten tugga av mackan som ligger på det vita porslins fatet framför mig samtidigt som jag skriver ner fakta om människans matsmältning. Noggrant läser jag upp det för Felix som stelt sitter i stolen mittemot mig och tuggar på sin macka.

Klockan är 17:42 och vi sitter på ett fik med biologi uppgiften vi fick. Arbetet är rätt stort och endast en vecka har vi på oss att få det färdigt - därför kör vi på på en gång.

"Det låter bra" säger Felix och dricker av sitt te innan han berättare vidare om matsmältningen och går ner djupare i ämnet. Som den pluggisen jag är lyssnar jag otroligt noga och tar in allt han säger och skriver ner det.

"Du är grym på det här ju Felix!" Säger jag och ett generat leende sprider sig i hans ansikte. Felix rodnar väldigt ofta, över minsta lilla får han röda kinder - som minst. Ibland blir hela hans ansikte rött. Fast jag tycker att det är gulligt. Hela han är fin. Han har inte det där sexiga utseendet som tjejer sägs villa ha. Men Felix har en insida, han har en helt underbar insida som visar vilken fin person han är. Det får hans utseende att stråla, han är så fin.

"Vi har jobbat i fyra timmar nu, kan vi inte hitta på något annat och fortsätta med det här imorgon?" Säger jag som förslag och Felix tittar förvånat upp på mig, som om han är förvånad över att jag vill hitta på något med honom.

"V-vill du det?" Frågar han med ögon stora som pingisbollar och ett svagt skratt slinker ut mellan mina läppar, jag kan inte hindra det. Han ser så söt ut då han precis har dragit handen genom håret så det står lite åt alla håll och kanter.

"Absolut, vi skulle kunna gå på stan ett tag? Tills jag ska iväg på konserten ikväll!" Säger jag och han slappnar av lite i ögonen, men håret ligger fortfarande rufsigt kvar på hans huvud. Konserten börjar 20:00 och klockan är nu 18:00, jag ska möta upp Chantal halv 8 så går vi till konserten tillsammans - Ed Sheeran, mitt favoritartist spelar i Globen ikväll och jag är mer taggad än någonsin.

"Ehm visst" säger han med ett stort leende som jag besvarar.

Vi packar ihop våra saker och lämnar fiket, sida vid sida vandrar vi till tunnelbanan som ska ta oss från fiket vid våran skola till Globen arena - i våran fall nu Globen shopping.

•Felix perspektiv•

Efter 1 timmes vandrandes och pratandes i köpcentrumet sätter vi oss ner i fåtöljerna på espresso house efter att ha köpt en varsin latte. Hela dagen har varit oroligt rolig och för första gången har jag värt ett äkta leende, jag har skrattat äkta och jag har varit glad, på riktigt.

Men orden som Oscar sa, att Alva bara låssas vara min kompis för att sedan göra narr av mig ligger alltid i tankarna. Jag kan inte släppa det, även om Alva inte alls verkar vara en sån tjej som leker med andras känslor. Hon är genomfin hela hon och det är så sjukt att det är exat den här tjejen som jag har ritat på i flera veckor. Det är läskigt. Varje kväll har jag funderat på varför just hon började i min klass, varför det var just hon. Det måste ha fört med sig något gott.

"Fan" mumlar Alva och jag kollar upp på henne där hon sitter med telefonen i sin hand och ett dystert ansiktsuttryck.

"Vad är det?" Frågar jag osäkert och hon suckar tungt och kollar upp på mig.

"Chantal kan inte komma ikväll till konserten, alltså måste jag gå ensam"

Hon ler ett sorgset leende mot mig och jag kollar in i hennes vackra ögon. Hon vill verkligen gå på den konserten, hon vill verkligen det. Hon har pratat om den hela dagen och hur mycket hon älskar Ed Sheeran, hur glad hon var över att slippa gå ensam då hon hatar det.

"Jag kan gå med dig" säger jag utan att hindra mig själv. Som vanligt flyger bara orden ut ur min mun. Alva tycker säkert bara att jag är en jobbig människa. "Eh om du vill alltså, jag vill inte vara i vägen eller så" lägger jag till och kollar ner i bordet.

Jag vill inte se hur hon reagerar. Jag vill inte se hennes äcklade ansiktsuttryck när hon tänker tanken på att gå på konsert med mig. För jag är fortfarande Felix Sandman. Killen som ingen vill umgås med. Oscar har nog rätt ändå, Alva är nog en bra skådespelare och leker bara med mig.

"Jaa!!" Säger hon med en överdrivet glad röst och jag kollar upp på henne igen. Ögonen lyser av glädje, vilket hela hennes ansikte gör. "Jag menar, vill du det? Det skulle verkligen vara super kul och sjukt snällt av dig om du vill följa med!" Hon ler med tänderna och kollar förväntansfullt på mig.

"Visst, om jag får" säger jag blygt och dricker av min latte.

"Absolut! Åh detta blir så grymt!" Säger hon. Hennes röst är gladare än någonsin och leendet på hennes läppar verkar aldrig försvinna. Hon börjar prata på om Ed Sheeran och hans musik - hennes kärlek till honom.

Jag älskar att kolla på henne där hon sitter och pratar. Hur hennes ögon lyser av lycka när hon pratar om något hon gillar, hur energin sprudlar ur henne. Det ger mig ett leende på läpparna, det ger mig energi och glädje.

•

Tre timmar senare står vi båda på golvet i golden circle framför scenen. Ed har varit på scenen i 1,5 timmar och både jag och Alva har dansat som tokar. För första gången har jag verkligen släppt loss och haft roligt. Alva gjorde allt så mycket roligare.

Efter vad Ed sagt är sista låten för ikväll börjar musiken till One spelas och Alva skriker något i stil om att detta är hennes favoritlåt. Publiken blir lugn och lampor från mobilerna hålls upp i luften och jag ler stort åt synen.

Jag blir så till mig av det att jag gör något helt oväntat och konstigt, något som den vardagliga Felix inte skulle ha gjort. Jag ställer mig bakom Alva och lägger mina armar runt hennes midja, jag vilar hakan på hennes huvud och gungar med i takten som alla människors armar rör sig i. När jag uppfattar vad jag verkligen gör, att jag håller om en tjej bakifrån - den äckliga Felix håller om en tjej.

Men när jag ska dra undan placeras två händer över mina och de små händerna håller hårt om mina. Hon gungar med i min takt och mitt leende växer. Detta är så konstigt. Vi har känt varandra i fyra dagar och ändå står vi här tillsammans på en konsert, jag med armarna runt Alva och hennes händer i mina. Men jag gillar det, jag gillar känslan av att ha henne nära mig.

-

Jgkfkfkkffjjfjf jag är sämst på att uppdatera hahahah men några av er läser säkert min andra fanfiction "jag kan inte älska dig" och har sett anledningen till varför jag inte uppdaterar. Om ni inte läst där så kan jag bara skriva lite kort - jag mår dåligt just nu väldigt dåligt men får medicinering mot det. Så förhoppningsvis ska det bli bättre även och allt känns sämre just nu. Så orken och motivationen till stt skriva finns inte riktigt här för tillfället. Jag har tappat lust för sllt och tyvärr drabbas skrivandet då också..
Men sluta kommer jag inte göra, jag vet att jag ändå älskar att skriva så det kommer jag fortsätta med! Men uppdateringen kanske inte blir lika bra, hoppas ni kan stå ut med det!

Hahah detta kanske inte blev så kort som jag tänkt mig men jaja, ha det bäst fina ni!!