Den svala vinden tar tag i mitt mörkblonda hår och lyfter det lätt.
Just i denna stund är jag lätt. Jag är lycklig. Något jag inte varit på flera år.
Synen av det blå vattnet, flera meter under mina fötter.
Men ändå så nära.
Ett kliv.
Ett kliv och min kropp blir till ett med vattnet.
Vattnet som ger lycka. Lycka till dem som är spruckna, förstörda.
Dem som inte går att laga.
BINABASA MO ANG
Förlåt
Randomden här boken är väldigt gammal hörniii<3 TRIGGER VARNING! Förekommer bland annat självmordstankar, självskadebeteende Förlåt, ett överskattat ord. Allt är förlåt, inget går att släppa utan ett förlåt. Men säger man samma sak till allt så tappar o...
