I wasn't suppose to fell in love 🥀 (Swedish book)

Kapitel 1 part 1

3 Maj 2034, 07.50

(Emilys perspektiv)

"Kära dagbok.

Idag är första dagen i skolan utan Emma. Det är ganska trist att hon flyttade iväg till USA utan mig. Jag menar vad är meningen med att jag ska stanna här när jag inte har någon att vara med? Mamma vill att jag ska försöka gå till skolan för att få en chans att lära känna nya människor, men hon förstår inte riktigt hur det är. Jag har lite utav en social fobi och hatar att prata med nya människor. Jag menar Emma och jag träffades när vi var ungefär 7 år, vi har alltid hållit ihop. Helt ärligt är jag nervös vad denna dag kan erbjuda. Det är sista året i första ring och stressen är på topp. Vet inte hur jag ska gå till väga för att klara mig igenom dagen. Men nu måste jag dra till skolan, det är trots allt fredag så det går snabbt tills jag får helg igen."

Jag stänger och gömmer undan dagboken som jag alltid brukar göra. Jag tar en snabb titt i spegeln och bestämmer mig för att ha uppsatt hår idag. När jag drar fram lådan med hårsnoddar ser jag en bild av min nyligen avlidna hund, jag känner hur jag blir varm i hjärtat och ler. Efter jag satt upp håret i en slarvig tofs så går jag ner för trappa. Min bror står och väntar på mig i köket, vi äter alltid frukost tillsammans. Jag kommer in och sätter mig till bords, brer en macka och äter den. Efter en stund lägger jag märke till att min brors flickvän också är här. Jag tycker inte särskilt mycket om henne men hon gör honom lycklig och det är huvudsaken.

-Emily, när slutar du idag? Frågar min bror.

Jag tänker efter.

-14.00 tror jag? Vadå rå? Svarar jag.

-Jag & Jesse funderar på att åka till simhallen senare, ska du hänga med?

Jag nickar. När jag lägger märke till att klockan börjar bli mycket plockar jag undan. Bussen går prick 08.00 så jag måste skynda mig. Jag tar på mig ytterkläder och går mot busshållplatsen.

30 minuter senare

Äntligen framme vid skolan, det tar en halvtimme med bussen. Nackdelen med att bo på landet, en av de få faktiskt. Jag menar jag har allt jag någonsin drömt om, förutom hästarna förstås men mamma håller på att kolla på olika annonser. Jag går till mitt skåp för att kolla vilken lektion vi har först, kommer aldrig ihåg det. Jag märker snart att någonting förändrats i korridoren och tittar omkring bland alla människor men jag kan inte se något. Jag tar fram mina matteböcker och drar en djup suck. Jag stänger mitt skåp och ska precis börjar gå när en person krockar rakt in i mig.

-Hallå? Säger jag halvt irriterat tills jag tittar upp och ser två kristallblåa ögon. Jag rodnar smått. Framför mig står en ganska lång kille, han har brunt/blont hår och blåa ögon. Han är skit snygg!! Mitt hjärta smälter när han tittar på mig och ler.. Världens finaste leende.

Hey! Här är jag tillbaka men nu med ett nytt konto och övernaturliga historier, detta var då part 1 av kapitel 1 (har delat upp den i två delar) vill ni ha Mer? :)