Jag trodde du var annorlunda

Kapitel 5

Omars perspektiv

När jag kände hennes hand i min så gick det stötar genom hela kroppen. Det var verkligen något speciellt med den tjejen. Inte bara det att hon var otroligt vacker, utan det var något med henne som gjorde henne speciell.

När vi hälsat klart på varandra så gick vi in i vardagsrummet till de andra. De satt i soffan och alla hade en varsin mobil i handen. När de hörde att vi kom så kollade de upp.

"Nämen, tjena sociala klubben" säger jag och flinar

"Ha ha" skrattar Ogge ironiskt.

"Jag vet, asroligt!" säger jag och Felix himlar med ögonen.

"Ska vi ta och äta? Pizzan står i ugnen" säger Felix.

Alla nickar och vi går ut i köket.

"Omar och Eliza, ni kan väll duka fram" säger Felix och blinkar med ena ögat.

Hade blickar kunnat döda så hade Felix varit stendöd, för de blickarna han fick av både mig och Eliza, var riktigt dödliga.

Men vi gick ändå och tog fram bestick, glas och tallrikar. Eliza tog tallrikarna och jag tog besticken och glasen.

*40 minuter senare*

Felix perspektiv

Jag såg hur det tindrade i Elizas ögon när hon fick ögonkontakt med Omar och jag märkte på Omar att han gillade Eliza. Han beter sig på ett speciellt sätt när han gillar någon lite extra. Han liksom säger inte så mycket utan bara tittar och hans ögon är på ett speciellt sätt.

När vi ätit klart och har dukat av allt så sätter vi oss i soffan.

"Omar, kan inte du hämta godiset i köket? snäälllaaa" ber jag.

"Jag orkar inte!" säger omar samtidigt som han lägger sig ännu mer i soffan.

"Jag kan göra det" säger Eliza och reser sig upp.

Då blir Omar plötsligt pigg igen. Han ställer sig upp och säger, "Jag kan följa med"

Eliza rodnar lite men sen går de tillsammans ut i köket och kommer strax tillbaka med godiset.

Eliza ställer det på bordet och sätter sig sen ner i soffan. Omar sätter sig jämte henne.

"Vilken film ska vi se?" Frågar han.

"The grudge?" frågar jag och alla förutom Eliza säger ja.

"NEJ! Ingen skräckfilm, jag hatar skräckfilmer!" Säger Eliza och skakar på huvudet.

"Jo, snälla! Du har ju Omar jämte dig. Han kan hålla om dig" Säger jag och flinar.

"seriöst Felix!" Säger Eliza och låter sur.

"Haha, men snälla, vi ser den!"

"Jaja"

"YES!"

Jag tar min dator och går in på swefilmer. Där sätter jag på filmen och kopplar in datan till tv:en. När jag är klar sås ätter jag mig i soffan igen. Jag sitter längst ut mot kanten, jämte mig sitter Omar, jämte Omar sitter Eliza och sen Oscar och till sist Ogge.

Oscars perspektiv-

Jag kan inte annat är känna en sting av avundsjuka när jag ser Omar och Eliza sitta så närma varandra. Omar ska alltid få mina tjejer, eller min kan jag ju inte säga eftersom att detta är andra gången som jag träffar henne, men jag träffade ju faktiskt henne först.

Tillslut så fokuserar jag på filmen istället men ibland kastar jag en blick åt deras håll och jag ser för varje gång jag tittar, att de sitter närmre varandra. Varför är det inte jag som sitter där Omar sitter? Varför ska alltid jag ha sån jävla otur?

Omars perspektiv-

Vid varje läskig scen så flyttar Eliza närmre mig. Tillslut lägger jag armen om henne och jag kan inte låta bli att titta på henne. Hon tittar tillbaka på mig och vi båda rodnar. Hon är så himla fin. En till läskig scen kommer och hon hoppar till och vänder bort huvudet så att hon kollar in i min tröja. Hon borrar in sitt ansikte i min tröja och jag lägger båda mina armar om henne. Just nu allt bara så himla perfekt!

När filmen är slut så har Eliza somnat i min famn och hon andas långsamt.

"Vad ska jag göra med henne?" Frågar jag Felix.

Han rycker på axlarna

¨"jag vet inte, bär upp henne till gästrummet. Du kan väll också sova där?" säger han.

"ja, men det finns bara en säng" svarar jag.

"Då finns det väll bara en sak att göra? Dela säng" säger han och har ett busigt flin på läpparna.

Bara jag tänker på att få dela säng med Eliza, får det att pirra i magen.

"Jo men asså, det skulle ju vara lite konstigt att dela säng med henne redan första gången vi träffas"

"Äh, hon är inte sån. Hon gillar nog dig också!"

"Ehm, asså gr hon? Hur vet du det?" säger jag och mina mungipor dras uppåt och det bildas ett leende på mina läppar.

"Omar, vi har varit bästa vänner rätt många år nu. Jag vet hur hon är när hon gillar någon!" säger Felix och ler.

Nu kan jag inte annát än att vara lycklig. Tjejen jag gillar, gillar mig tillbaks. Kan det bli bättre?