vanligt kapitel

335 11 4
                                    

Ericas perspektiv

Jag och Dante satt vid en brygga och tittade på vattnet och solnedgången. I min ena hand höll jag en burk med öl, och i den andra en tänd cigg. På bryggan låg ett dussin tomma ölburkar. Klockan var kring 23.00 och stämningen var ganska stel mellan oss.

- Jag saknar det vi hade, sa Dante lågt och tog ett bloss av sin cigg.

- Jag saknar dig, jag saknar dig Dante, sa jag.

Dante vände sig mot mig och vi tittade varandra djupt i ögonen. Det kändes som att en hel storm och ett helt decennium svepte förbi. Jag började faktiskt tänka att jag varit lite väl självisk och taskig den senaste tiden. Dante var ju faktiskt en gång i tiden mitt allt och den enda killen jag litade på och kunde vända mig till. Fast jag hade ju Axel, och våran kärlek var speciell, typ mer mogen. Dante kändes mycket mer oseriös.

- Dina ögon skapar en storm Dante, dom är vackra, sa jag.

- Säger du så bara för att du är packad, eller för att du menar det? sa Dante.

- Jag vet inte, sa jag.

Dante drog in mig i hans famn och där satt vi, tittade på solnedgången, drack & rökte, i varandras famnar, mitt hjärta slog ett extra slag. För dig. Dante.

instagram - d.l & a.l.jWhere stories live. Discover now