Mina tankar

Själv

Ni skrattar i rummet bredvid, men jag sitter med tårar rinnandes nerför kinderna och mascara utsmetad under mina ögon.

Jag kommer torka mina tårar lägga om mascaran och sen gå ut till er. Jag sätter på ett leende om jag orkar eller så drar jag någon lögn om att jag sov dåligt för att kunna gå in till mitt rum och gråta igen.

Oavsett så ställer jag mig tillslut upp, torkar tårarna igen, lägger om mascaran igen och ler mot mig själv i spegeln.

Jag klappar mig själv på axeln övertygande om att jag klarar dehär.

För jag klarar allting själv, det har alltid varit så. Det är ingen som har kramat om mig och sagt "allting kommer bli bra" det har jag fått gjort själv.

Bara jag inte tappar mig själv så överlever jag.