Jag är trött. Jag borde egentligen inte vara det. Jag borde vara pigg, vaken, ute. Men istället ligger jag här och skriver medans min ledsna lista på spotify fyller öronen. Och tänker, tänker på hur det blev såhär. Hur JAG blev såhär. Såhär otillräcklig och ostadig. Varit så jävla trött på allt så jävla länge och nu har jag ingen aning om vad jag är trött på eller hur jag känner längre. Inuti har något brustit. Det syns inte på mig men jag kan känna det i varje hjärtslag, i varje andetag; jag är någon annan nu, och jag kan inte stanna. Men dem fortsätter säga "Du är stark, du klarar det här". Samtidigt som jag ligger i min säng med tårar rinnande när för dina kinder. Samtidigt som kroppen bara skakar av smärta. Jag känner mig inte stark, jag klarar inte av det här. Inte igen. Det ända jag vet är att jag vill inte fortsätta, det går inte.
YOU ARE READING
The inside of my mind
Short StoryAlla ser vår hjärna olika ut. Alla är vi unika. Våra tankar är speciella. Men här är mina
